Arbetsgivarna i Teknikföretagen säger upp Industriavtalet. Avtalet omfattar flera industribranscher och många fackföreningar. När Industriavtalet lanserades 1997 var det en stor och banbrytande nyhet. Industrins löneledande roll slogs fast. Avtalet har starkt bidragit till ordning och reda, till reallöneökningar och till låg inflation.
Årets avtalsrörelse har dock visat att Industriavtalet inte har samma grepp som tidigare. Det kanske är rimligt att hitta på något nytt?
Jag hoppas att det i huvudsak är pragmatiska och rimliga skäl bakom Teknikföretagens beslut att säga upp avtalet. Huvudorganisationen Svenskt Näringsliv är starkt ideologiserad. Det går därför inte att komma ifrån misstanken om att avtalet som sådant är en bisak i sammanhanget medan chansen att tvåla till fackförbundet IF Metall är huvudsaken.
IF Metall och dess ordförande Stefan Löfven är oerhört viktiga såväl för stabiliteten inom LO som för stringensen i Socialdemokraternas industri- och energipolitik. Ett försvagat IF Metall är därför en våt dröm för ideologerna i Svenskt Näringsliv.