I dag presenterar Vänsterpartiets valberedning sitt förslag om vem eller vilka som bör väljas till partiledare på kongressen i Uppsala om en dryg månad.
Jonas Sjöstedt har fått flest nomineringar från partidistrikt och avdelningar. Han är också den överlägset mest erfarne och meriterade av de fyra kandidaterna. Det borde bli Sjöstedt. Allt talar för Sjöstedt. Vänsterpartiet missar en historisk chans till uppryckning om de ratar Sjöstedt. Med Vänsterpartister vet man dock aldrig. Önskan om renlärighet och dogmfasthet har fått dem att missa många chanser under de "93 år som partiet har spelat träningsmatch", som Sjöstedt uttryckte saken när han besökte Söderköping förra månaden.
En vän med vänsterliberala värderingar och god insyn i rikspolitiken ringde mig i går kväll. Enligt denna person känns Jonas Sjöstedt som en mer rimlig statsministerkandidat för oppositionen än vad Håkan Juholt är. I vissa avseenden är det en riktig iakttagelse. Ur ett annat perspektiv är det nog mest ett önsketänkande. Den som leder Vänsterpartiet blir nämligen samtidigt företrädare för en rad ytterlighetsuppfattningar som inte utan mycket smärta och skohorn går att förena med ledarskapet för en koalition som gör anspråk på att leda landet.
Ur ännu en annan synvinkel är det naturligtvis så att ytterlighetspositioner kan filas bort. Jonas Sjöstedt är en pragmatisk person. I en intervju med Svenska Dagbladet i går beskriver han sig själv som mindre kategorisk och mer i mitten än de andra kandidaterna. I intervjun svarar han så här "Jag tror inte att det löser så många problem, om det ens vore möjligt i vår internationaliserade ekonomi", på frågor om näringslivets förstatligande.
På Folkbladets ledarsida skrev jag dessa rader efter att ha lyssnat på Jonas Sjöstedt när han besökte sina partivänner i Söderköping i mitten av november: "Socialism i Sjöstedts tappning kan mycket väl bli något av samma stuk som vad Moderat har blivit i Reinfeldts, Borgs och Schlingmanns variant. "Moderaterna har förändrats på riktigt. De såg sig själva i andras ögon och insåg att det här inte håller", sa Sjöstedt till sina partivänner. Det är första gången jag hört en vänsterledare med ambitioner öppet tillstå denna insikt. Det bådar gott för Sjöstedts chanser att bryta Vänsterpartiets kräftgång."
Så är det. Vill Vänsterpartiets valberedning åstadkomma något mer än vad de gjort på sina 93 år av träningsmatcher så ska de förstås peka på Jonas Sjöstedt idag.