Samsynen i försvars- och säkerhetspolitiken är återställd.
Socialdemokrater och Moderater är på samma sida när det gäller synen på svensk militär trupp i Afghanistan.
Det nya är att även Miljöpartiet sluter upp i den nationella enigheten.
Vänsterpartiet återgår till sin traditionella ytterkant. Vilket jag på sätt och vis beklagar. Det hade onekligen varit ett stort steg framåt om V hade mäktat med det historiska steget att ansluta sig till S och M i en säkerhetspolitisk kärnfråga.
Sex av riksdagens åtta partier är överens om att "läget på marken" i Afghanistan avgör hur länge och i vilka uppdrag som riksdagen ska sända ut svensk personal. Överenskommelsen har tydliga målsättningar. Stridande trupper ska om möjligt gradvis transformeras till understödjande förband.
Vid sidan av allt inhemskt politiskt kattrakande är det viktigt att påminna sig att det faktiskt är afghanernas chanser till fred och välstånd som det handlar om.