Vänsterpartiet har problem, nu och för framtiden. I torsdags visade en opinionsundersökning att Vänsterpartiet ligger under riksdagsspärren. Det må vara hur som helst med tillförlitligheten i siffran, men partiet ligger under alla förhållanden farligt nära 4 %-spärren för dagen. Men också framtiden är oviss. Det drar ihop sig till kongress i början av 2012.
Söderköpings Vänsterpartister har redan nu nominerat Jonas Sjöstedt till ny ordförande. Någon avsägelse från nuvarande ordföranden Lars Ohly föreligger inte. Dessutom passar Vänsterpartiet i Söderköping på att föreslå att också Vänsterpartiet ska införa en språkrörsmodell och föreslår därför också en kvinna, om kongressen skulle besluta om en sådan modell.
Hur Norrköpings vänsterpartister ställer sig till förslagen från sina kamrater i Söderköping vet jag inte. Ska man döma efter de uttalanden som då och då finns på bloggar och andra kanaler, så anser de att Lars Ohly är en alldeles utmärkt ordförande. Det är väl på sitt sätt hedervärt att hålla fast vi den sittande ordföranden intill dess han själv finner för gott att lämna besked. Det går ju att jämföra med Maud Olofssons beslut att lämna skutan med flaggan någorlunda i topp.
Jag skulle knappas tro att Vänsterpartiet kommer att ansluta sig till det som är modet för dagen, att ha öppna nomineringar och diskussioner. Partiet är ju mera känt för slutna fraktionsstrider än öppenhet. Frågan är dock inte oviktig. Både i Finspång och i Norrköping ingår Vänsterpartiet i respektive majoritetsblock. Det vore synd om interna stridigheter inför den kommande kongressen skulle trassla till det på de scener där partiet idag har en faktisk möjlighet att påverka i politiken.