Ett stabilt och allmänt pensionssystem är välfärdssamhällets kronjuvel. Pensionssystemet blöder för tillfället. Finanskrisen har grävt stora hål i tillgångarna. Den höga arbetslösheten leder till lägre inbetalningar av pensionsavgifter. Pensionsförmånerna sänks.
Det nya pensionssystemet infördes successivt under 1990-talet. Socialdemokraterna och de fyra borgerliga partier som utarbetade och beslutade om pensionsreformen bildade en gemensam arbetsgrupp med ansvar för reformens eftervård. I pensionsarbetsgruppen diskuteras just nu justeringar och förändringar av systemet.
I dag kan uttag ur pensionen inledas vid 61 års ålder. Ett förslag som diskuteras är att höja gränsen till 62 år. Så här nära före ett jämnt riksdagsval ska vi nog inte förvänta oss att partierna mäktar med några blocköverskridande överenskommelser i kontroversiella frågor. När valkampens krutrök skingrats i höst finns dock skäl att återuppta förhandlingarna. Jag vet inte om en höjning av åldersgränsen är den mest lämpliga åtgärden. Det är hur som helst ett faktum att ålderdomen för alltfler blir både längre och friskare. Politikerna saknar - tack och lov för det! - mandat att besluta om regler för utträde ur pensionen. Döden kommer när den kommer. Inträdesreglerna är däremot en klockren politikfråga. W.A