Juholt svarade att han redan om några veckor ska återkomma till hur-frågorna. Det betyder antagligen att Socialdemokraterna redan under Almedalsveckan avser att börja lägga sten på sten i grunden för den nya politiken.
Men det finns en annan intressant vinkel på Håkan Juholts retorik. När han talar om att alla pensionärer ska kunna leva på sin pension, att sjuka inte ska utförsäkras, att arbetslösa ska kunna studera eller praktisera i stället för att förvisas till Fas 3 slår han an en sträng av hur det gamla folkhemmet beskrevs. Börjar fler och fler känna igen Socialdemokraternas politik, lyckas Juholt förnya sakinnehållet i politiken med välfärden som hörnsten, är det fler än Allianspartierna som bör oroa sig.
Kan dessa beskrivningar under de kommande månaderna kopplas ihop med en steg för steg förändring av politikens innehåll, bort från Moderaternas enda väg, fortsatta skattesänkningar, kan det leda till att Sverigedemokraternas parasiterande på 50- och 60-talens välfärdsbygge nått vägs ände.
Jag håller det inte för otroligt att Håkan Juholts sätt att beskriva politiken är effektivare när det gäller att tränga tillbaka Sverigedemokraterna än Mona Sahlins sätt att hänvisa till den främlingsfientliga grundbulten hos SD.
Med detta sagt vill jag verkligen understryka att Håkan Juholt befinner sig på lika stort avstånd från Sverigedemokraternas politik som Mona Sahlin gjorde som partiledare. Men det går inte att komma ifrån att SD har lockat många tidigare socialdemokratiska väljare just med deras förmenta argumentering för en återgång till den gamla politiken, den välfärdspolitik som man känner igen. Kan dessa väljare känna sig trygga med Håkan Juholts beskrivning av Socialdemokraternas nya politik, så kan han slå två flugor i en smäll.
Fler väljare för Socialdemokraterna, färre väljare för Sverigedemokraterna.