Framstegen under de senaste hundra åren kan till stor del förklaras med förmågan att skapa stigande förädlingsvärden utan att höja insatta resurser. Det är sådant som frigör arbetstimmar och kapital för innovation och utveckling.
Produktivitet är kort sagt ett honnörsord i den svenska samhällsmodellen. I vart fall så länge diskussionen gäller industrin.
Förflyttas fokus till den offentliga sektorn så blir det ofta ett annat ljud i skällan. "Kirurgen kan inte skära fortare, symfoniorkestern kan inte spela snabbare och lärarna har mer än fullt upp redan nu". Så brukar det låta. Därför var det lite vågat av Socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson när hon i går bjöd in till seminarium i riksdagen på temat "Mer för pengarna - om produktivitetsutveckling i offentlig sektor".
Jag var där.
Ungefär var tredje arbetade timme utförs inom den offentliga sektorn. Efterfrågan på många av de välfärdstjänster som produceras kan antas växa framöver - inte minst av demografiska orsaker. Samtidigt sjunker andelen medborgare i arbetsföra åldrar under de kommande decennierna. Förädlingsvärdet som kommer ur de offentligt arbetade timmarna är därför en central samhällsfråga.
Den offentliga sektorn i Sverige är en av världens allra största. Givet behovet av kapital och arbetsinsatser för att den konkurrensutsatta industrin ska hävda sig är det inte rimligt att den offentliga sektorns andel av ekonomin och arbetsutbudet kommer att växa särskilt mycket. Det vanliga kravet på Mera pengar behöver matchas mot insatser som leder till att vi får Mer för pengarna.
Produktiviteten är påtagligt lägre i offentlig sektor än i till exempel den privata tjänsteindustrin. Men offentlig sektor låter sig inte helt enkelt jämföras med privat sektor. Den offentliga sektorn är till stor del anslagsfinansierad. Sektorn saknar de prismekanismer som sporrar produktivitetsutvecklingen i den privata sektorn.
"Just därför är förvaltningspolitiken - vilka uppdrag politiken ger till myndigheterna - så oerhört viktigt", sa Magdalena Andersson.
Hon och Socialdemokraterna är inte ute efter att jaga offentligt anställda att springa fortare. Det hon däremot vill diskutera är hur hela den offentliga ekonomin kan och ska påverkas av de lyckade exempel på ökad produktivitet som finns i sektorn.
Skatteverket - där Magdalena Andersson tidigare var tjänsteman - är ett paradexempel. Verket har utvecklats från en folkskrämmande blankettkontrollant till en digitaliserad och smått folkkär servicemyndighet med sänkta driftskostnader.
Migrationsverket har genom internt förbättringsarbete speedat upp handläggningstiderna utan att tappa i kvalitet.
Försäkringskassan kommer att frigöra mängder av miljoner kronor när de flyttar ut från city. För att nu bara nämna något.
Magdalena Andersson har ställt in siktet rätt. Medveten förvaltningspolitik är lika avgörande för produktiviteten i den offentliga sektorn som vad försäljningspriserna är för industrin.