Är Sveriges militära beredskap god? Den frågan diskuteras allt intensivare i försvarspolitiska kretsar. Sommarens utspel av Överbefälhavaren där han varnade för att något vapenslag - armén eller marinen - kan komma att avvecklas om inte försvarsanslagen höjs, har självklart triggat diskussionen. Sensommarens besked om att regeringen vill köpa 40-60 uppgraderade Jas Gripen stridsflygplan, har höjt temperaturen ytterligare.
Bo Pellnäs är pensionerad överste och numera verksam som säkerhetspolitisk kommentator. I en debattartikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt (27/8) gick Pellnäs till hårt angrepp: "Vår demokrati undermineras allvarligt om de högsta tjänstemännen i försvaret låter sig korrumperas till tystnad och inte vågar berätta i sakliga termer vilka konsekvenser som följer av politiska beslut."
De konsekvenser Bo Pellnäs avser är i stort de som ÖB varnade för i Visby i somras; att köpa nya flygplan utan att höja försvarsanslaget rejält är en dödsstöt för Sveriges förmåga att försvara sitt territorium.
PJ Anders Linder är politisk chefredaktör på det regeringen och moderaterna närstående Svenska Dagbladet. I går publicerade han en tuff och genomarbetad ledarartikel under rubriken "Moderaternas svek om försvaret". Elegant sammanfattade han sin poäng i artikelns sista mening: "Jag ifrågasätter inte M-politikernas engagemang för det försvar som finns eller deras omsorg om soldaterna och sjömännen som tjänstgör däri, men jag är djupt besviken på kraften och viljan att ta strid för det försvar som borde finnas."
Att det är just M som får på skallen är rättvist. PJ Anders Linder påminner om moderaternas stenhårda kritik mot den tidigare S-regeringens nedbantning av försvarsbudgeten 2004. Socialdemokraterna kritiserades för att strunta i verkligheten och bara bry sig om finansdepartementets krav.
Linder konstaterar: "Sedan sex år är stats- och finansministrarna moderater men synen på försvarsekonomin är i allt väsentligt densamma: I försvarsfrågan finns inte många väljare att hämta."
Det som stör Linder särskilt mycket är inte främst moderatledningens "taktiserande" i sig. Svenskans politiska chefredaktör är en person med blick för real- och maktpolitikens uttryck. Det som irriterar är i stället frånvaron av intern och kritisk debatt i partiet. Inte ett pip hörs inifrån M trots att partiet i försvarspolitiken vänder ryggen åt hela sin historia där försvaret setts som en garant för frihet och oberoende. Den yngre generationens moderata försvarspolitiker får sina fiskar varma i Linders text: " de går helt och hållet in för att vara cheerleaders åt regeringen och säljkår åt sittande försvarsminister."
PJ: s attack är uppfriskande och sakligt underbyggd. Förhoppningsvis stimulerar han till mer och öppen debatt. Ska försvaret omstöpas så bör det ske med öppna ögon och med blanka vapen.