I kretsen av regeringen närstående opinionsbildare pågår sedan en tid tillbaka tämligen intensiva kampanjer i frågan om "vinster i välfärdsföretagen". Udden är riktad mot socialdemokraterna. Den interna S-debatten i denna relativt rätt så perifera fråga används som avskjutningsramp för politiska giftpilar mot partiledaren Stefan Löfvens auktoritet och regeringsduglighet.
Temat i kampanjerna är att Sverige med S i regeringssätet kommer att stänga tusentals uppskattade välfärdsföretag, tvinga ut tiotusentals medarbetare på dessa företag i arbetslöshet och beröva hundratusentals medborgare att kunna välja mellan skolor, vårdcentraler och äldreboenden.
Nå. Så skulle det kunna gå i den teoretiska verkligheten. Vad som krävs i den riktiga verkligheten är emellertid dels att socialdemokratins tunna vänsterytterfalang skulle tvinga på partiet en extrem politik. Dels att S med denna extrema politik på programmet skulle vinna i riksdagsvalet 2014.
Den borgerliga kampanjen mot socialdemokraterna klarar inte av de två ovan nämnda stresstesterna med verkligheten. Vad jag kan påminna mig är det endast i fråga om Löntagarfonderna i det tidiga 1970-talet som partiledningen mot sin vilja pressades att driva en politik som bjärt bröt av mot socialdemokratins långa tradition av förutsägbar och resonerande pragmatism. Vilket i sin tur starkt bidrog till att S efter 44 år fick lämna ifrån sig nycklarna till regeringskansliet.
Om de alliansnära kampanjmakarna mot förmodan får rätt i den första delen av sitt angrepp - S antar en extrem politik när det gäller välfärdsföretagen - så omöjliggörs därmed förverkligandet av den andra delen. Den som vill vinna riksdagsval i Sverige ska hålla sig långt borta från ytterlighetsuppfattningar. Så lyder erfarenhetens läxa.
Vad alltihopa handlar om är att de borgerliga opinionsbildarna gärna vill att socialdemokraterna ska fara i väg så långt vänsterut som möjligt. Därför varnar de just för denna utveckling. Vilket i sin tur förväntas mobilisera de som internt i S driver på för att partiet ska förbjuda sådant som de själva inte uppskattar till fullo. Vilket i sin tur ökar chansen för att socialdemokraterna ska fastna i rävsaxen på sin kongress. Och därmed på egen hand sabotera sina chanser att avlösa alliansregeringen 2014.
Jag har en klockartro på förnuftet, balansen och klokskapen inom socialdemokratin. Partiet vimlar av eftertänksamma och erfarna kommunalråd som av egen erfarenhet vet att politik till största delen handlar om att laga efter läge, få saker och ting att hända, förbättra det de kan genom kompromisser och samarbeten i stället för att köra igenom politiska doktriner av varjehanda slag.
Det finns många anledningar att se över relationerna mellan välfärdsföretag och den skattefinansierade sektorn. Företagens dynamik och produktivitet skulle kunna blomma ut än mer i nya regelverk. Etableringsfriheten behöver balanseras bättre mot kommunalpolitikernas breda välfärdsuppdrag. Öppenheten när det gäller skattepengars användning behöver utvecklas.
Något förbud mot företag mot vinstintresse kan jag däremot inte se i min spåkula. Sådana krav förblir drömmar i den symbiotiska kretsen av borgerliga opinionsbildare och vänsterytterfalangister.