Vad är det som ska vårdas?
Foto: Hasse Holmberg
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vårdnadsbidraget går att kombinera med förvärvsarbete. Men enligt regeringens hemsida ska vårdnadsbidrag inte betalas ut om någon i barnets hushåll har någon av följande förmåner: "A-kassa och aktivitetsstöd, föräldrapenning, introduktionsersättning, sjukpenning som varat längre än 365 dagar, sjukpenning under eller omedelbart efter en period med a-kassa, sjuk/aktivitetsersättning, ålderspension, äldreförsörjningsstöd." n n I reglementet sägs ingenting om att mottagaren av vårdnadsbidraget rent faktiskt ska ha hand om vårdnaden av barnet. Sakligt sett är vårdnadsbidraget egentligen ett slags "jobb-bidrag" till småbarnsföräldrar som arbetar och som inte sätter sina barn i skattefinansierade förskolor. Om vi leker med tanken att många föräldrar till barn mellan ett och tre år kommer att använda sig av det nya bidraget så innebär det en ordentlig besparing för det allmänna. Skattesubventioneringen av varje förskoleplats är nämligen betydligt högre än 3000 kronor per månad. Men om jag förstått saken rätt under alla de år som kristdemokraterna drivit frågan om vårdnadsbidrag, så har ju inte möjligheten till ekonomiska besparingar varit något huvudargument i ärendet. Jag har heller inte hört förespråkarna för vårdnadsbidrag tala sig varma för behovet av ett jobb-bidrag till arbetande småbarnsföräldrar. Det jag förstått och hört ligger mer i linje med den argumentation som de fyra borgerliga partiledarna förde på DN:s debattsida i går. Där skrev de att vårdnadsbidraget "blir ett efterlängtat stöd för de familjer som vill vara hemma med sina barn lite längre eller gå ned i arbetstid". Om det verkligen är det som regeringen vill åstadkomma så borde väl alliansen ha lagt ett förslag till reform som gick i den riktningen? Bidraget som nu införs (1 juli i år) ger möjligen kommunalekonomisk omvårdnad. Kanske sätter bidraget också lite extra ekonomisk guldkant på tillvaron för de arbetande småbarnsföräldrar som har tillgång till informella lösningar på barnpassningsproblemen. Inget fel i det nödvändigtvis. Men vart försvann allt det här talet om barnens och familjernas bästa?