Konventen är över. De stora talen har hållits. Tårar har fällts. Applådåskor har dånat. Utmanaren Mitt Romney har blivit officiellt utsedd till presidentkandidat av sitt republikanska parti. Demokraterna har gjort sammaledes med sin sittande president Barack Obama.
Kampen om världens viktigaste politiska uppdrag har därmed dragit igång på riktigt allvar. Mycket ligger i potten. Den för omvärlden mest dramatiska frågan är om USA: s president även framöver kommer att ha samma tyngd och betydelse för världens gång?
Tillväxten i ekonomin är svag. Underskotten är på världskrigsnivå. I går kom nya arbetsmarknadssiffror som visade att arbetskraften (de som har eller aktivt söker ett jobb) sjunker dramatiskt. En siffra sticker ut särskilt. Under 70 procent av männen ingår i arbetsstyrkan. Vilket är den sämsta siffran sedan staten började redovisa månadssiffror för sysselsättningen 1948. För att hålla jämna steg med befolkningsutvecklingen krävs att 225 000 nya jobb skapas per månad. Dagens jobbtillväxt ligger klart under de nivåerna.
Världens viktigaste demokrati lider också av en oförsonlig stämning mellan de båda partierna. Den som blir vald till president 6 november kommer att ha en majoritet emot sig i någon av kongressens båda kamrar. Detta förhållande är i sig inte något anmärkningsvärt utan snarare en del av den sympatiska maktdelningsmodell som råder i USA. I svåra tider likt dem som USA nu genomlever krävs det emellertid en förmåga att samverka i tunga och avgörande frågor om ekonomi och arbete. Det krävs en president med auktoritet nog för att kunna göra upp med de politiska motståndarna och få stöd för det bland sina egna. Det behövs en oppositionsledare i representanthuset med förmåga att få med sig sina spretiga trupper på tuffa upprörelser med presidenten. Det fordras en smidig vice president som ledare och talman i senaten.
Barack Obamas presidentskap har kännetecknats av hårda, utdragna och stundtals förlamande strider i kongressen. Fyra år till av det slaget kan bli förödande för USA: s roll i världen.
Ett försvagat USA skapar ett tomrum som kommer att fyllas av andra. Det kommer inte att vara EU. En maktpakt mellan Kina och Ryssland är troligare. Vänner av demokrati och öppenhet har alla anledningar att hålla tummarna och hoppas att USA: s politiska system tar sig samman.
Hårt uppblåsta politiska konflikter om frågor som abort och vapen känns självklart udda för oss här i Sverige. Dessbättre har dessa frågor endast marginell betydelse även i USA. Det är ekonomi, jobb och välstånd som kommer att avgöra valet. Barack Obama har för närvarande ett visst men knappt övertag i de mätningar som görs ute i delstaterna. För dagen talar mycket för att Obama till slut står som vinnare i ett mycket jämnt val. Efter valet kommer både vinnare och förlorare att sättas på hårda prövningar. Ska USA tillbaka till toppen så krävs samverkan och gemensamt ansvar för att minimera partikäbblets destruktivitet.