En hel stadsdel utrymdes. De tryckkokare laddade med spikar och som utlöstes med fjärrstyrningsanordningar från leksaksbilar förklaras av de amerikanska myndigheterna vara "massförstörelsevapen", WMD. Alltså sådana vapen som George W. Bush förgäves letade efter i Irak och som fick motivera den ödesdigra invasionen 2003.
Världen enligt TorstenObamas administration använder inte uttrycket "kriget mot terrorismen". Men krigsretoriken och militariseringen består, också i bekämpandet av inhemska terrorhandlingar. Man undrar om inte en återgång till normala polisiära metoder och litet större eftertänksamhet vore effektivare. Det hör till bilden att den amerikanska senaten samma vecka sade nej till att öka den närmast obefintliga kontrollen av vapenköpare. Hade bröderna Tsarnajev använt anfallsvapen av det slag som kan köpas fritt i USA i stället för sina hemgjorda bomber, hade de förmodligen dödat många fler.
Än mer ambivalent och kontraproduktiv har USA:s kamp mot den internationella terrorismen varit. Attackerna mot USA den 11 september 2001 var spektakulära och chockade inte bara amerikanerna utan hela världen. Det fanns förutsättningar att med internationell hjälp ringa in det då numerärt obetydliga terroristnätverk, som opererade från Afghanistan och som delvis skapats av USA självt under kriget mot Sovjetunionen på 1980-talet när CIA rekryterade de första jihadisterna, däribland Usama bin Ladin.
Men George W. Bush och kretsen kring honom ville annorlunda. De proklamerade ”krig mot terrorismen”, och krig blev det. Unilateralt, och inte bara mot al-Qaida, utan mot alla islamister. Två stora krig, Irak och Afghanistan, och många mindre – Jemen, Somalia, Sahara, Pakistan etc. Krigsretoriken blev självuppfyllande. Hundratusentals människor har dödats, civilsamhället har skadats i många länder och särskilt kvinnorna har fått betala ett högt pris.
Terrorismen är ett internationellt problem, och borde vara en fråga för FN, inte för enskilda länder. Det finns nästan alltid en gammal konflikt bakom terrorhandlingar – ryskt förtryck i Kaukasus, israelisk ockupation av Palestina, etniska och religiösa motsättningar, självständighetssträvanden och motstånd mot utländska inkräktare, som i Afghanistan och Irak. Legitima krav blandas med mindre legitima, och grupper och länder kan samtidigt vara både offer och förövare.
Obama hade en gång ambitionen att visa att USA inte ser islam som sin fiende, och att bara använda civiliserade metoder i kampen mot terrorismen. Men Guantanámo finns kvar, och bin Ladin sköts på fläcken och dumpades i havet i stället för att ställas inför rätta. Amerikanska obemannade flygplan skördar varje månad oskyldiga liv. Sådana handlingar noteras och bidrar till att USA blir sin egen fiende i världen. Och hemma.