I helgen fick Sverige ett nytt liberalt parti. Centerns nya idéprogram är nämligen "uttalat liberalt" enligt vad som sägs från partiledningen. Så är det nog. Att vara "uttalat liberal" är dock något helt annat än att vara utrerat nyliberal.
Centerpartiet är liberalt på det där hyggliga svenska sättet som möjliggör ett flertal personliga tolkningar. Stämmoombudet Göran Engström från Dalarna sa till Ekot i går att det nya idéprogrammet är bra därför "att det har en socialliberal prägel i detta ords verkliga bemärkelse."
I samma Ekoinslag var även ungdomsförbundets ordförande Hanna Wagenius nöjd med programmets skrivningar: "Det förklarar vad vår liberalism står för, och det är bra att vi skiljer ut oss från exempelvis Folkpartiet, genom att säga att vi är decentralister", sa Wagenius trots att hon och CUF förlorat alla omröstningar där de tog strid för mer nyliberalt lutande beslut.
Mellan Göran Engströms och Hanna Wagenius tolkningar finns dessutom utrymme för att uppfatta Centerpartiet som gröna liberaler, rättviseliberaler och landsbygdsliberaler.
Denna breda tolkningspalett är i sig ett uttryck för ett liberalt förhållningssätt. Antalet oomkullrunkeliga sanningar är ytterst få; om ens några. Vilket är en rätt självklar följd av att en av liberalismens starkaste källor är individens frihet och okränkbarhet. Det håller kort sagt inte för ett liberalt parti att banka in alltför många sanningar över huvudet på folk.
Den förre ledaren för Folkpartiet Gunnar Helén myntade det bevingade uttrycket "att vara liberal är att vara kluven". Så är det förstås. Och i den meningen är de allra flesta riksdagspartier liberala.
Socialdemokraterna skulle aldrig ta sig för att skriva ett uttalat liberalt partiprogram. Liberal har fortfarande karaktären av skällsord inom den socialdemokratiska sfären. Vilket inte hindrar att partiet i sin praktiska politik uppvisar en enastående fingertoppskänslighet för maktdelning och breda tolkningar av vad som bör göras och av vad som kan göras genom politiska beslut.
I intervjuer inför den kommande S-kongressen har partiledaren Stefan Löfven till exempel gjort klart att S - om partiet ingår i nästa regering - inte kommer att riva upp de jobbskatteavdrag som genomförts av Alliansen. Vi gillar inte avdragen, vi har röstat emot dem när de genomfördes, men nu är det som det är, resonerar Löfven. Samma sak med RUT-avdragen. S ändrar i fördelningsprofilen, men inga "vanliga löntagare" kommer att drabbas av partiets ideologiska principer. Ett slags pragmatisk anpassningsliberalism om man så vill.
Socialdemokratin har för övrigt en lång tradition av att hålla ihop partiet genom att ge plats för de flesta uppfattningar. En riktig Socialdemokrat är en som känner sig som en Socialdemokrat.
Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är mycket olika politiska skapelser. De förenas dock av den ytterst sparsmakade närvaron av liberala drag. Båda partierna styrs av sina respektive "urkundssanningar" om raser och produktionsordningar. Spektrat av tolkningar är inte stort.
Antingen är man för eller emot.
Sådant är inte Centerpartiet.