Oppositionen i riksdagen är i majoritet. De fyra partierna S, SD, MP och V utgör emellertid inte ett eget regeringsalternativ. Därför leder statsminister Fredrik Reinfeldt en minoritetsregering. Vilket inte alltid är så lätt.
Ledare
I går fick regeringen stryk i en votering om arbetsmarknadsåtgärden Fas 3. Oppositionen röstade igenom ett beslut om att avskaffa Fas 3. Inte nog med det. I Socialförsäkringsutskottet skapade oppositionspartierna en majoritet för att sätta stopp för att sjukskrivna människor kan bli utförsäkrade ur sjukförsäkringen.
Inget fel i dessa åtgärder. Det byråkratiska och administrativa krånglet mellan Arbetsförmedling och Försäkringskassa är mer individuellt plågsamt än vad det är samhälleligt lönsamt. Fas 3 är heller ingen särskilt lyckad verksamhet. Nedärvd ångest för att arbetsmarknadsåtgärder ska tränga undan reguljära jobb på arbetsmarknaden leder till att många arbetslösa fastnar i föga meriterande sysselsättningsterapi. Regeringen har dessutom skapat möjligheter för affärsdrivande företag att göra sig en slant på att ta hand om stora grupper av Fas 3 - arbetslösa. Det råder ingen tvekan om - som bl a Folkbladets granskningar har visat - att det finns företag som är mindre seriösa på den smått bisarra arbetslöshetsmarknaden.
Socialdemokrater, Sverigedemokrater, Miljöpartister och Vänsterpartister är således enade i sin kritik av delar av regeringens arbetslöshets- och sjukförsäkringspolitik. Att partierna röstar på samma förslag är därför inte konstigt. Enighet om att "avskaffa" och att "sätta stopp för" är däremot något helt annat än enighet om att inrätta och att starta det eller detta.
Regeringen har i stort gett ett trögrövat intryck under det nu snart avslutade riksdagsåret. Reinfeldt fick till en uppgörelse med Miljöpartiet om invandringspolitiken. Carl Bildt fick till en uppgörelse med S och MP om Libyenpolitiken. I de flesta andra konfliktfyllda frågor har regeringen förefallit vara oförmögen och eller ointresserad av att åstadkomma överenskommelser med ett eller flera oppositionspartier. Enstaka voteringsnederlag ska inte dramatiseras i onödan. Regeringen är ändå regering. Statsministern har relativt stor frihet att välja om, hur och i vilken takt han vill hantera beställningar och beslut från en oppositionsstyrd riksdag. Gårdagens förlust i Fas 3 och i utförsäkringsfrågan slår emellertid tämligen hårt mot hörnstenar i regeringsarbetslinje. Några ytterligare sådana förluster av liknande dignitet kan skaka regeringen rejält. Vilket är precis vad oppositionen vill. Vad regeringsskakigheten ska används till är dock en partiskiljande fråga i oppositionen. SD hoppas på ett genombrott för sin borgerliga relationslängtan. Vänsterpartiet hoppas kanske på revolution. Miljöpartiet hoppas på en soloposition som modernt, grönt mittenparti. Socialdemokraterna hoppas på att ersätta Moderaterna som regeringsbildande nav. Om regeringen hoppas på något är mer oklart.