Anders Borg (M) är finansminister. I helgen grillades Borg i Ekots Lördagsintervju. Han ställde sig avvisande till de ofta framförda kraven på höjningar av taket i arbetslöshetsförsäkringen. Moderaternas allianspartners i Folkpartiet vill för sin del att ersättningarna ska höjas för de tre första månaderna av arbetslöshet.
Anders Borgs argument att säga nej till höjningar av inkomstgränsen i a-kassan är ungefär likalydande med dem han använder för att säga nej till folkpartiets krav på att ta bort värnskatten: Arbetslinjen missgynnas.
I a-kassans fall slog Borg fast att "även en höjning av a-kassan under de första tre månaderna, bara den, skulle kosta upp till 30 000 jobb". FP-ledaren Jan Björklund verkar inte ha finansministerns öra.
Om vi bortser från striderna i regeringen så är Anders Borgs uttalande i a-kassafrågan beklagligt. Han är osaklig på i vart fall två punkter:
1. Ingen - inte ens Borg - kan i förväg veta hur många jobb som vinns eller förloras på den ena eller andra reformen.
2. En försäkring som ger bättre ersättning under tre månader hotar knappast människors vilja till arbete.
Alla kan som bekant drabbas av arbetslöshet. AstraZeneca kan avveckla sin forskningsavdelning i Södertälje. Sony kan flytta tillverkning till Japan. Volvo kan varsla hundratals anställda då bilförsäljningen sviktar.
I vart fall tre månaders ekonomisk trygghet skulle säkerligen gynna arbetslinjen.
Sverige behöver en modern a-kassa som gynnar omställning och produktivitet genom ökad ekonomisk trygghet för dem som ska ställa om.