Centerpartiet gör vad det kan för att suga ut det gottaste ur behovet av en ny partiledare. I går berättade valberedningens ordförande i en lång artikel på DN Debatt att valet av ny partiledare inte bara är viktigt för Centerpartiet. Partiledarvalet är en "angelägenhet för Sverige".
Ledare
Valberedaren Stefan Tornberg meddelade samtidigt att han i dag kommer att presentera de tre huvudkandidater som vaskats fram och som sagt ja till att kandidera.
Spekulationerna om vilka de tre kandidaterna är satte omedelbart i gång. Jag avstår från att gissa. I dag vet vi.
Om två månader inleds Centerstämman i Åre. Där ska partiets nya ledare väljas. Genom sitt öppna upplägg av partiledarvalet kommer Centerpartiet att dra till sig mycket uppmärksamhet under resan fram till Åre. Uppmärksamhet är precis vad Centern behöver.
Partiet har det besvärligt med samtiden. Under sina första decennier var Centerpartiet precis vad det hette; ett Bondeförbund. Genom bondslug kohandel med höger och vänster såg partiet till att tillfredsställa en mängd bonderelaterade intressen som att få upp mjölkpriserna och skattemässigt gynna jordbruksfastigheter.
Sedan tog bönderna "slut" - i vart fall som stabil politisk plattform för partiet. Räddaren i nöden blev motståndet mot kärnkraft och teknokratcentralistiska Socialdemokrater. Thorbjörn Fälldin förde sitt parti upp till smått otroliga valresultat på 1970-talet. Åren gick och så tog kärnkraften och sossehatet "slut" som väljarmagnet.
Partiledaren Olof Johansson chansade på att motståndet mot kärnkraft och storskalighet skulle kunna överföras till motstånd mot den stora bron mellan Sverige och Danmark. Johanssons avhopp ur regeringen på sommaren 1994 blev dock mest patetiskt.
n n Sedan dess har Centerpartiet alltmer förtvivlat försökt att hitta en lämplig uppgift i politiken.
Det har försökts med bävrar, förnyad kamp mot "sosseriet", miljö, Lennart Daléus, nyliberalism, småföretagande och en hel del annat. Inget har blivit riktigt lyckat. Regeringsåren sedan 2006 är förstås en framgång i sig för ett litet parti.
Försäljningen av Centertidningarna har gjort C till ett av världens rikaste partier. Det kunde ha varit betydligt värre. Centerpartiet kunde ha varit ett sökande, småfattigt och stadigt krympande oppositionsparti i den politiska öknen. Nu är de ett sökande, ekonomiskt välbeställt och stadigt krympande regeringsparti i stället.
n n Problemet är väljarna. Allt färre tycks se Centerpartiet.
Från och med i dag och fram till stämman i Åre om ett par månader kommer dock betydligt fler än vanligt att lägga märke till Centern. Väljarna kommer att få se tre glada Centerpartister som ger järnet för att få leda sitt parti mot nya framgångar.
Vilket är en stor framgång i sig. Om denna framgång i sin tur leder till reella framgångar i väljarjakten är förstås en helt annan fråga.