Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Tingsrätten, mål B 3541-07

I tingssal 1 på Norrköpings tingsrätt genomfördes i går den andra rättegångsdagen i mål B 3541-07. Jag var där. En driftig kvinna i 40-årsåldern anklagas för att i samverkan med sex andra personer ha smugglat och sålt alkohol. Idel, ädelt svensktklingande namn på alla åtalade.

Foto: Janerik Henriksson / SCANPIX

Norrköping2009-01-16 03:00
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Kvinnan nekar till alla brott. "Den frågan kan jag tyvärr inte besvara" är hennes standardsvar i de polisförhör som finns återgivna i de tjocka handlingarna. I rättegångssalen avlöser åklagarens vittnen varandra. Det är stor social bredd i vittnesbåset. Folk från såväl Silverringen som Smedby vittnar om att de köpt alkohol av kvinnan. Genom berättelserna förstår jag att verksamheten tagit smått industriella proportioner. Hugade kunder har fått beställningslistor i sina brevlådor. Sedan de gjort sina beställningar har kvinnan hyrt en skåpbil på OK-Q8 macken i Hageby, åkt till Tyskland och lastat bilen full med varor hon förbeställt på nätet. Väl tillbaks i Norrköping igen har kvinnan och hennes medarbetare levererat alkoholen direkt hem till kunderna. I ett av spaningsprotokollen skildrar polisen utförligt hur allt gått till. Civila poliser har skuggat en av leveranserna från Tyskland. En del av lasten placerades i ett mellanlager i skogen nära Restad Gård. Därefter gick färden till Klockaretorpet där vin, öl och sprit bars över till en annan bil. Sedan bar det iväg till en "skallig man" i Svärtinge som hade beställt flera plattor öl. Nästa leveransadress var Sandmovägen, sedan Hantverkargatan, Vilbergsgatan, Mathilda Jungstedts gata, osv. Verksamheten har växt successivt under årens lopp. Först någon enstaka resa då och då. När bekanta till de första kunderna och de bekantas egna bekanta började höra av sig blev resorna fler och fler. Vissa veckor blev det dubbla Tysklandsresor för kvinnan. De som följde med på resorna för att hjälpa till med körning och bärning fick en tusenlapp var för besväret.Försiktigt räknat måste den åtalade kvinnans privata spritfirma ha omsatt miljonbelopp under åren. Den 20 december år 2007 tog det slut. Polisen vinkade in den fullastade hyrbilen till vägkanten. Härvan började nystas upp. Och nu, drygt ett år senare, är det alltså dags för rättegång. Åklagarens bevisning är överväldigande. Kvinnans nekande är helt patetiskt. Historien i sig själv är mest sorglig och lite sunkig. När jag satt i tingssalen spelade åklagaren upp en inspelning från kvinnans hem. En av hennes döttrar - kvinnan är flerbarnsmor - har låtit sin mobiltelefon registrera när kvinnan och hennes sambo samtalar om spritaffärerna. Dottern säger i polisförhör att hon gjorde inspelningen för att få stopp på mammans Tysklandsresor. Dottern var nämligen trött på att behöva sitta barnvakt åt mammans yngre barn när mamman åkte i väg för att köpa sprit. Ett annat av kvinnans barn - en pojke som bor hos sin pappa - har uppgett att även han, på sina reglerade umgängeshelger med mamman, ofta fick sitta barnvakt åt mammans småbarn. Den åtalade kvinnan bröt plötsligt sin tystnad. I ett förhör med sin advokat bestred hon uppgifterna på det inspelade bandet. Allt var dotterns fel, hävdade hon. Dottern hade lurat henne. Samtalet var fejkat och användes i utpressningssyfte av dottern, sa mamman. Kvinnan kommer solklart att få en fällande dom. Hennes svartspritfirma blev för stor.Hon blev för girig.
När jag vandrade Nygatan ner på väg tillbaka till Folkbladets redaktion så kände jag mig vemodig. Jag tänkte på alla trasiga familjer, barn som far illa och på sociala arv som förs vidare. Jag grubblade också på om hela den här väldiga rättegångsapparaten är rätt använda resurser. Bara under de timmar jag satt i tingssalen vittnade tre poliser, hundratals kvalificerade arbetstimmar har investerats i förundersökningsprotokollet, rättegången pågår under flera dagar med åklagare, advokater och domare.
Och till vilken nytta? Snart nog står de flesta inför skranket igen. Jag klagar inte på domstolarna eller på polisen. De gör säkert vad de kan för att göra det de ska; utreda och beivra brott. Men vi får inte glömma bort att försöka göra något åt brottslighetens orsaker. Sunkiga och sargade uppväxt- och livsvillkor alstrar elände och kriminalitet ungefär som ett kärnkraftverk skapar el.
Läs mer om