Stig Malm var LO-ordförande i många år för många år sedan. Göran Persson satt i S-regeringar i fjorton år varav tio som statsminister och partiordförande. Thage G. Peterson har varit en del av den Socialdemokratiska maktapparaten så länge någon kan minnas. Inget ont om dessa farbröder. De har gjort vad de kunnat för att göra det som de tyckte borde göras. Ibland har det gått bra. Ibland har det gått mindre bra. Kort sagt; de har haft sina chanser vid makten och i partiet.
Nu ska Socialdemokraterna under uppenbart stora vedermödor välja sig en ny partiledare. De gamla som haft hand om partiet förut bör följa hedersmannen Ingvar Carlssons kodex. Ska föredettingarna säga något i känsliga och besvärliga tider så är det för att ge stöd och avlastning. I det här fallet innebär det att vänta tills dess att partiet har valt sin ordförande. Vill de gamla säga något om detta så ska det vara för att ge partiledaren bifall och support. Negativ kritik och kampanjande för diverse personer ska de avhålla sig i från.
Det är sorgligt att se farbröderna valsa runt i spalterna. Inte för att deras kampanjer och utspel betyder särskilt mycket i det nu aktuella partiledarvalet. Däremot bidrar de till att sätta en gerontisk bild av Socialdemokratin. En sådan bildsättning står inte överst på partiets önskelista just nu. Det är också lite småtragiskt för dem själva att nyttjas som tilltugg på medias förfest inför valberedningens besked.