Demonstranter som Ekoredaktionen intervjuat i Kairo är besvikna på "omvärldens hyckleri". Inga stormakter och/eller regeringar i globala handelsländer uppmanar Mubarak att avgå. Visst kan man kalla det för hyckleri. Ett annat passande sätt att beskriva situationen är att det handlar om politik.
Mellan skål och vägg tror jag det är svårt att finna några någorlunda demokratiska politiker som har något gott att säga om Hosni Mubarak och hans polisstat. Politik är emellertid inte något enkelt hantverk där det handlar om att göra de enkla valen mellan gott och ont. Ansvarsfull politik är en gråskalebransch. Jag har respekt för det.
Reaktionerna från Moskva och Peking handlar mer om inrikespolitik än om Egypten. Kina och Ryssland hyser skräck för att det folkliga upproret i Kairo, Alexandria och Suez ska inspirera motståndsgrupper hemma hos dem själva.
Washingtons oro är mer av det militärstrategiska slaget. Egypten är arabvärldens största land och har intill nu varit en av USA:s viktigaste allierade i regionen.
Det är väldigt osäkert vad och vilka som kommer efter Mubarak. Det finns ingen demokratisk struktur som kan träda till. Mubaraks fall skulle kunna båda väg för en regim som klipper banden med USA för att i stället knyta förtroliga band med Iran. Washington kommer inte att anstränga sig för att Mubarak ska sitta kvar vid makten. Däremot kommer USA att göra allt vad de kan för att hans efterträdare ska vara öppen för fortsatt samarbete.
Bryssel har stora svårigheter att få acceptans bland sina medlemsländer för att säga mer än vad som sägs just nu. På EU: s utrikesministermöte i går varnade flera av ministrarna för att Muslimska Brödraskapet kan gripa makten i Egypten.
Demonstranterna är värda allt möjligt stöd. Stöd kan dock uttryckas på många olika sätt. Ett sätt är det som ansvariga politiker i väst praktiserar nu. De planerar redan för vad som kan komma att hända efter Mubarak. Egyptens folk kommer att behöva massivt stöd framöver. Den unga befolkningen plågas av arbetslöshet och fattigdom. Statens institutioner och företagandet är minst sagt underutvecklat. Regionen är en säkerhetspolitisk krutdurk.
Plakatpolitik mot Mubarak kan ge vackra rubriker för stunden. Politiskt tassande och småhycklande kan öka chanserna för en positiv utveckling på sikt.