Gårdagens debatt kan ses som riksdagens reaktion på terrordådet i Stockholm för en dryg månad sedan. Debatten var beställd av Sverigedemokraterna. Partiledaren Jimmie Åkesson är dock främst intresserad av att använda den tafflige självmordsbombaren som ett slagträ mot invandringen som sådan. Åkessons enda poäng i kammaren var hans kritik av att myndigheterna inte har några lagliga möjligheter att ingripa när svenska medborgare reser i väg på träningsläger i terrorism. Den luckan borde täppas till.
Folkpartiets Johan Pehrson framstod som mest genomtänkt av debattörerna i riksdagen. Han gjorde tydligt att det är de våldsbenägna individerna som är problemet. Pehrson argumenterade därmed inte enbart mot Sverigedemokraternas grupptänkande. Även Socialdemokraternas Sven-Erik Österberg har det lite rörigt med argumenten. Å ena sidan tar han klokt avstånd från alla försök att skuldbelägga gruppen muslimska invandrare för vad en enskild invandrare från ett muslimskt land ställer till med. Å andra sidan pläderade han för insatser mot ungdomsarbetslöshet, mot religiösa friskolor och för ett mer blandat bostadsbestånd. Österbergs åsikter i dessa frågor är säkert välgrundade ur ett allmänt perspektiv. Men genom att lyfta in dessa allmänna samhällsproblem i en debatt om våldsbejakande extremister ger han intryck av att de har direkta samband med varandra. Visst hänger det mesta ihop med det mesta på något sätt. Socialdemokrater betonar hellre samhällsförhållanden än vad de understryker individuellt ansvar; visst är det så. Men planerad och dödlig terror är till stora delar en sak för sig. Ungdomsarbetslöshet, religiösa friskolor och bostadssegregation har inte mycket med den saken att skaffa. Självmordsbombaren från Tranås bär syn för sägen.