Helene Andersson Molina (S) har auktoritet i landstingspolitiken. Sorlet tystnade när hon gick upp i talarstolen på landstingsfullmäktiges möte i Linköping i går eftermiddag.
Andersson-Molina har dubbel kompetens. Dels arbetar hon som ortopedläkare på Vrinnevisjukhuset. Dels har hon en politisk ledares perspektiv när hon talar.
En av de stora skillnaderna mellan S-oppositionen och den borgerliga landstingsregeringen handlar om hur vårdens resurser ska styras.
Helene Andersson Molina avvisar bestämt alla tankar på politisk detaljstyrning av vården. Det var faktiskt den förrförra landstingsledningens styrning av Vrinnevisjukhuset som fick Andersson-Molina att i protest engagera sig politiskt. Däremot är hon - och hennes S-kollegor - tydliga med att politikerna måste ge konkreta ramar för vad som ska göras i den skattefinansierade vården.
Den borgerliga landstingsledningen är påtagligt passiv i sitt ledarskap. Förklaringen är enkel. De regerar ihop med Vrinnevilistan. Vrinnevilistan är ett parti som representerar sjukvårdens professionella medarbetare. De vill inte ha någon styrning alls.
Därför är Marie Morell (M) och hennes landstingsregering passiv. Jag har stor respekt för Vrinnevilistans syn på självständighet. I landstingsledningen räcker det dock inte att tänka som en läkare. Det gäller att tänka politiskt också.
Eller med andra ord; tänka som Helene Andersson-Molina.