Vänsterpartiet och Kristdemokraterna uppfattas ofta och slentrianmässigt som politiska motpoler på väldigt långt avstånd från varandra. Men KD och V har faktiskt en hel del gemensamt; riktiga systerpartier på många sätt.
Ledare
Jag tänker inte främst på att Lars Ohly och Göran Hägglund är rikspolitikens mest trevliga och lättillgängliga partiledare. Vilket de är. De tunga likheterna mellan partierna är av betydligt mer sorgesam natur. Såväl KD som V är små och krympande partier. Andelen "rättänkande" blir större när partierna blir mindre.
De moraliska normerna för hur en "riktig" Vänsterpartist eller Kristdemokrat ska tänka snävas åt. Och där de flesta tänker lika blir inte mycket tänkt. Bland "troende" är det kort sagt inte så mycket bevänt med tankeverksamheten. Troende ägnar sig i allt väsentligt åt att repetera vad anfäder och tidigare generationer tänkt, tyckt och skrivit. Tänka rätt är trygghet. Tänka fritt är hotfullt.
Lars Ohly ska avgå i januari nästa år. Det är redan bestämt. Inom Kristdemokraterna finns en betydande grupp som anser att även Göran Hägglund ska avgå i januari då partiet håller ett "miniriksting".
Inom båda partierna finns ett begripligt missnöje med de dåliga opinionssiffrorna. Att byta partiledare kan vara ett sätt att försöka hyfsa siffrorna till nästa val. Inget fel med det förstås. Men ska en ny ledare ha chansen att förändra partiets framtoning så krävs det en insikt om att släppa ett antal trossatser från förr. De viljorna tycks mig vara ungefär lika svaga i de båda partierna. En ny partiordförande tycks bara kunna bli vald genom bugningar mot de skriftlärdas bänk. I det ens fallet krävs en hand på Bibeln. I det andra fallet ska det Kommunistiska manifestet handpåläggas.
Båda skrifterna är intressanta och historiskt/kulturellt betydelsefulla; inte tu tal om den saken. Som oomkullrunkeliga urkunder för moderna politiska partier har de dock tveklöst spelat ut sina roller för länge sedan.
KD och V riskerar att fastna i ett renlärighetens Moment 22. Partiledarkandidater - t ex Jonas Sjöstedt (V) - som har potential att locka fler väljare genom att tänka lite friare kommer förmodligen inte att bli vald just därför att han tänker lite friare. Göran Hägglund i KD kan bli petad för att han tänker lite friare och därmed skulle kunna tänkas dra lite nya väljare.
Så hänger det ihop; som den lagomt religiöse Göran Persson brukade sammanfatta sina pragmatiska förkunnelser.