Få saker tycks av outgrundlig anledning provocera somliga så mycket som engagemang för djurens väl och ve. Att stå upp för de allra svagaste, som dessutom saknar egen röst, borde rimligen väcka respekt hos varje individ med hjärtat på rätta stället. Inte sällan raljeras istället över att tid och kraft kunde användas "bättre" - till exempel för människor som far illa. Men mängden empati är knappast statisk. Den som samkör medlemsregistren för människorätts-, djurrätts- och miljöorganisationer kommer finna att de i hög utsträckning befolkas av samma personer. Vi behöver fler som arbetar för en bättre värld - inte fler som graderar och recenserar de som gör ett dagsverke.
Även om djurskyddsfrågan i första hand handlar om att påverka personliga och samhälleliga attityder finns likväl sådant som kan och bör fattas beslut om politiskt. Djurskyddsmyndigheten inrättades 2004 av den socialdemokratiska regeringen och blev den första i sitt slag i hela världen. Myndigheten fick det övergripande ansvaret för att säkerställa ett gott djurskydd och för den centrala tillsynen av djurskyddet. Man hade rätt att utfärda bindande föreskrifter på djurskyddsområdet och till uppgift att vägleda lokala och regionala tillsynsmyndigheter i deras arbete. Dessutom skulle man stödja forskning och informera allmänhet, media och andra myndigheter om djurskydd.
Ett av de första beslut som den moderatledda regeringen fattade 2006 var att lägga ned Djurskyddsmyndigheten med det officiella motivet att minska antalet myndigheter. Beslutet var djupt symboliskt och framstår som ett led i regeringens uppluckring av det stränga svenska djurskydd som är unikt i världen.
Djurhållningen är viktig av flera skäl utöver de etiska. Ett gott djurskydd ger friska och hälsosamma djur vilket i förlängningen skapar säker livsmedelsförsörjning och god hälsa för människor. Tack vare progressiv djurskyddslagstiftning har Sverige inte haft några stora utbrott av svåra djursjukdomar som till exempel mul- och klövsjuka eller salmonella. När Jordbruksverket nu prioriterar mellan näringen och djurskyddet är det i praktiken alltid det senare som ställs åt sidan. De senaste åren har vi sett flera uppmärksammade skandaler rörande vanvård av djur, inte minst grisar.
Visst är nya myndigheter sällan en lösning på samhällsproblem. Men här vet vi av erfarenhet att det finns klara fördelar med att samla expertis om djurskydd på ett ställe som också ges befogenheter att utöva och övervaka tillsyn. Det är därför hög tid att Sverige återigen inrättar en myndighet för främjandet av djurskyddet som aktivt och offensivt kan motverka djurplågeri, vanvård och andra missförhållanden. Mahatma Gandhi hade rätt när han noterade att "en nations storhet och dess moraliska utveckling kan bedömas genom hur dess djur behandlas." Om den politiska viljan finns har Sverige alla möjligheter att på nytt blir ett föregångsland.