LEDARE: Svåra tider

Vargavintern fortskrider och vi hukar oss både under kyla och vind och under alla varsel och krispaket, som står som spön i backen. Det ska inte bli bättre på länge än, ja antagligen kommer det att bli etter värre. Som vanligt är vi oss själva närmast och har väldigt svårt att se längre än näsan räcker. Hos många är den mycket kort. Nu gäller det att sätta till alla klutar för att rädda jobben, i varje fall de jobb som i huvudsak sysselsätter den manliga delen av befolkningen. Lite mindre skrik blir det om kvinnodominerade jobb försvinner, t ex arbeten inom vården. Vi måste ju också förstå att i dessa kristider går det inte så bra att ta lika stor hänsyn tillmiljö och jämställdhet om det inte går att visa på förtjänst i kronor och ören. Det är ju trist om barn, sjuka och gamla får det lite sämre förstås, men dom lönsamma måste prioriteras, så dom inte blir bidragsberoende och så att dom kan konsumera och hålla hjulen rullande. Det här med solidaritet med tredje världen är det väl också tveksamt om vi har råd med. Hur många kommer att protestera om vi får höra att biståndet minskas? Sorgligt få, tror vi, även om mycket av I-ländernas rikedom bygger på arbete och produktion från den delen av världen och att det alltså är människorna där som har bidragit till vårt välstånd. Men ibland får man rapporter, som gör att vi blir lite gladare. Vi torrbollar har inte fattat vitsen med köp och släng-filosofin. Förr hette det slit och släng men idag är ju det mesta som slängs inte särskilt slitet, ofta ser man inte ens att det är använt. Nu går second hand-butikerna lysande. Skomakarna jobbar som aldrig förr, ja åtminstone var det länge sen. Från USA hörde vi att emaljeringsföretagen har goda tider. Folk har kommit på att istället för att slänga ut badkaret, när det har blivit lite slitet och köpa nytt, kan man snygga till det igen. Kanske har både äldre och yngre fattat galoppen och inser att slantarna kan användas bättre än till att köpa och slänga. Det sägs ju att vi måste handla för att hjulen ska snurra, men i kristider dyker det upp andra jobb, kanske inte lika tjusiga som dom som försvinner, men betalda arbeten i alla fall. En del av förtjänsten med den sortens jobb är att vi inte får lika mycket sopor, som förorenar vår miljö. En annan är att vi inte förbrukar lika mycket råvaror, inte utarmar och förgiftar jordar och inte skickar så mycket avfallsprodukter till luft och vatten . Nog måste det gå att ställa om våra samhällen till vettig användning av både råvaror och människor? Tänk om vi människor kunde lära oss lite av våra erfarenheter och ha det i åtanke när nästa högkonjunktur kommer. I så fall inget ont utan att det haft något gott med sig.

Information till våra läsare

Ledare: Svåra tider - usch ja!