Striden om skolan
Arbetstider är ett hett inslag i skolans avtalsrörelse. Lärarfacken slåss för dagens system där långa ferier mixas med 45 timmars arbetsveckor.
Foto: ERIK G SVENSSON
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I går publicerade 198 skolchefer ett upprop på DN Debatt. De krävde ett "modernt arbetstidsavtal som vidgar rektorernas möjligheter att disponera lärarnas tid utifrån elevernas behov av stöd och undervisning." När det kommer till arbetstider har jag smått anarkistiska uppfattningar. Inom de ramar som arbetet ger ska den medarbetaren ha största tänkbara frihet att utföra sina uppgifter på bästa möjliga sätt. Förutsättningarna skiftar förstås mellan olika branscher och över tid. Gemensamt för de allra flesta arbeten är dock att de kräver närvaro på en viss fysisk plats för att kunna utföras. De flesta skolor är organiserade i hus där elever tillbringar ett antal timmar varje dag. Lärarnas främsta arbete består av att ge eleverna övningar i kunskaper och färdigheter. I lämpligt antal och med lämplig kompetens behöver lärarna därför vara där eleverna är. Striden om skolan har flera fronter. Förenklat uttryckt går skolstridens hetaste frontlinje mellan stat och marknad. Ska lärarjobbet i första hand ge staten vad staten vill ha i form av leveranser av noga reglerade undervisningsprogram, omdömen och betyg? Eller ska lärarjobbet främst inriktas på att ge varje elev - marknaden - vad den vill ha och behöver? Ur ett renodlat statligt perspektiv är det inga problem med centralt bestämda arbetstider; lika för alla. När en lektion är utförd så är den utförd. Från elevens/marknadens synvinkel är lärarnas arbetstider och arbetsinnehåll en flexibel insatsvara. En lektion är inte över förrän lektionens syfte är uppnått. Ute på alla tusentals skolor gäller förstås sällan någon av extremerna stat eller marknad. Det är både och; inte antingen eller. Verkligheten utspelas oftast i nyansernas halvgrå och behagliga sken. Personligen sätter jag den elevfokuserade skolan med självtänkande lärare före den centralstyrda och statsbugande skolan. Om - vilket jag hoppas - skolan blir alltmer elev/marknadsanpassad så måste också lärarnas löner och andra villkor anpassas till det nya läget. Den som vill ska kunna förhandla sig till lönepåslag, sommarlov och kanske till och med en sovmorgon då och då.