Sossarna vill ha en analytisk, inkännande, modig, karismatisk, entusiasmerande, utvecklande och valvinnande statsministerkandidat av valfritt kön i lämplig ålder, med rörligt intellekt som håller ihop partiets falanger och som går hem i stugorna.
Inget fel att sikta mot stjärnorna förstås. I vart fall inte så länge fötterna är kvar på jorden. All tänkbar erfarenhet och empiri tyder faktiskt på att när processen väl är klar så står partiet i slutet av mars med en nyvald partiledare som påminner mer om Persson/Sahlin än om någon övermänniska från ett annat solsystem.
Den nya partiledaren kommer - precis som sina föregångare - att passa in på några av de önskemål som partidistrikten har skickat in till valberedningen. Illa vore det ju annars.
Viktigast av allt är dock insikter om vad för slags parti Socialdemokraterna är. Partiet förnyas gradvis genom försiktig anpassning till förändringar i medborgerligt kynne och i omvärldens händelser och skeenden. Ska S lyckas med att vinna riksdagsval igen så handlar det om att hålla fast vid grundformeln.
Trygga, stabila, kloka mittenpartier har alltid framtiden för sig. En bra och passande partiledare kan få framtiden att komma lite fortare. Personerna är viktiga. Önskelistor uppe i det blå är emellertid inte så användbara. Bättre och mer praktiskt vore att jämföra de få - två? - partiledarkandidater som det realpolitiskt handlar om.
Ingen mening att sörja det man inte har. Det är alltid bättre att försöka göra det bästa av det man faktiskt har.