Efter några intensiva dagar i Göteborg åkte de socialdemokratiska kongressombuden hem i går eftermiddag. Vardagen tränger på igen. En kongress av det här slaget - fem dygn av politik, tal, motioner, beslut och umgänge med samma och hyfsat likasinnade människor under ständig mediebevakning - skapar lätt ett slags bubbla där de obändiga verkligheternas proportioner och samband förbleknar. Jag har varit i den där bubblan själv vid några tillfällen; jag vet att det är en rätt så skön känsla.
När de trötta ombuden tog spårvagnen från Korsvägen och till järnvägsstationen i går så kunde de emellertid konstatera att det mesta utanför Svenska mässans lokaler var sig likt och påtagligt opåverkat av kongressens händelser. Alliansen styr landet. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg är populära. Svensk ekonomi är välskött. Socialdemokraterna har 32-34 procents opinionsstöd.
Kongressen var utan tvekan viktig för S; ett slags reningsbad efter de fyra turbulenta år som passerat sedan partikongressen 2009.
Valförlusten 2010 var tung och svårsmält. Sättet som partiledaren Mona Sahlin tvingades bort på förvärrade konflikterna. För att inte tala om konvulsionerna när 10-månaderspartiledaren Håkan Juholt tillsattes och avsattes. Den nya ledningen - Stefan Löfven, Magdalena Andersson, Carin Jämtin och Mikael Damberg - är nu enhälligt kongressvalda till partiets verkställande utskott.
Interna trätoämnen om välfärdsföretag och föräldraförsäkring har omhändertagits med "skrivningar" som gjorde de flesta ombuden nöjda och som inte nämnvärt lär krångla till det politiska livet för Löfven och de andra i partiledningen. Partiet har än tydligare profilerat sig i frågan om arbete och arbetslöshet. Lyckas Socialdemokraterna hålla i initiativet så kan Sveriges höga arbetslöshet bli den viktigaste konflikten i nästa års riksdagsval. Vilket i så fall är helt i linje med hur S helst vill ha det. Utan någon särskild dramatik eller uppmärksamhet gav också kongressen grönt ljust till Stefan Löfvens strategi "Lagt kort ligger" i inkomstskattepolitiken. De jobbskatteavdrag som Alliansen fattat beslut om ligger i stort sett fast om S bildar regering efter nästa val.
Hos mig är den starkaste känslan efter kongressen att Socialdemokraterna nu på allvar har landat i insikten om att de är ett "parti bland andra". Vilket bådar gott; inte minst inför de trixiga regeringsförhandlingar som lär följa efter valnatten 2014. Människor tror inte längre på gamla sagor om att vissa politiska partier bär på särskilda sanningar och/eller har utsetts av historien att utföra vissa speciella uppgifter som ingen annan kan göra.
Att vara ett parti bland andra är inte synonymt med att vara helt lika alla andra partier som är som andra. Efter de senaste årens chocker och oreda visar nu partiledningen att S har speciella och egna förslag när det gäller för människor viktiga områden som arbete, kunskap och företagande här och nu. Partiet utstrålar dessutom alltmer av regeringsduglighet och samhällsekonomisk stabilitet. Förnyelsen jämfört med för ett par år sedan är minst sagt överväldigande.