LEDARE: Statsministerns stund i världen

I går gjorde jag en insats för Sverige. Det var inte alltför krävande. Vad jag gjorde var att något fylla upp den mycket glest besatta kammaren i riksdagen då statsminister Reinfeldt presenterade regeringens program för ordförandeskapet i EU.Ledare
På riksdagens läktare satt ambassadörer och gäster från flera europeiska nationer. n n Min beskedliga fosterländska insats bestod i att göra plenisalen något mindre ödslig i de utländska gästernas ögon.Under de senaste veckorna har Fredrik Reinfeldt gjort vad han kan för att spela ner förväntningarna på Sveriges halvår vid EU-makten; "min stund i världspolitiken", som han säger. Det gör han rätt i. EU är vad det är; alldeles oavsett ordförandeland.Dagordningen sätter sig liksom av sig själv. Finanskris och arbetslöshet har skapat enorma underskott i flera utav medlemsländernas statskassor. Unionen har därför börjat ett arbete för att tillskapa en slags gemensam övervakning av den gränslösa finansindustrin. Det kommer Reinfeldt att få arbeta med. Saken är långtifrån okontroversiell. I riksdagen i går slog statsministern fast att "vi förblir vid grundtanken" när det gäller budgetdisciplin och ordning och reda. Flera andra EU-länder är mer lockade av att följa exemplen från Japan och USA. Där fortsätter regeringarna med finanspolitiska stimulanser för att den vägen försöka få hjulen att börja rulla igen. Fredrik Reinfeldt och den svenska regeringen attraheras inte av den politiken. n n Att få medlemsländerna att dra någorlunda åt samma håll i finans- och budgetfrågor blir av allt att döma Reinfeldts stora uppgift.Sveriges regering har tidigare gjort stor sak av det globala klimatmötet i Köpenhamn i december i år. Självklart är mötet viktigt. Men från riksdagens talarstol i går eftermiddag antydde statsministern att vi kanske får vara nöjda om EU-staterna lyckas hålla ihop om klimatpolitiken framöver. Finanskrisen har dämpat entusiasmen för stora offentliga investeringar i förnyelsebar energi, energieffektiviseringar och forskning. Av allt att döma kommer Irland i början av oktober att hålla en ny folkomröstning om Lissabonfördraget. På toppmötet i midsommarhelgen fick Irland ett slags "undantag" från förpliktelser i Lissabonfördraget. Det märkliga med detta är att dessa förpliktelser inte finns omnämnda i Fördraget. "Politiskt fintande", sa Miljöpartiets Max Andersson i debatten efter statsministerns föredragning. Och visst går det att göra sig lustig över vilka snirklar politiken ibland får ta. Irland är det enda land som inte godkänt Lissabonfördraget. Med dessa säregna undantag som trumf på hand kan regeringen utlysa en ny folkomröstning som förhoppningsvis ändar i ett ja. Fast säker kan man aldrig vara. Max Andersson har en poäng. Irländarna kan lacka ur och rösta ännu mera nej den här gången. Blir det så, så fastnar Reinfeldt i en sörja av intern krishantering. Oppositionen var inte särskilt talträngd i kammaren i går. Jag förstår dem. Det finns inte så mycket att bråka om i regeringens programförklaring. Fast visst var några av oppositionens ledamöter lite kritiska. Christina Axelsson (S) ville att Fredrik Reinfeldt skulle göra värnet av svenska kollektivavtal till en huvudfråga i ordförandeskapet. Men det ville inte Reinfeldt. Miljöpartiets Maria Wetterstrand - utöver Reinfeldt det enda "högdjuret" i kammaren - grillade statsministern i klimatfrågan. Men hennes attack ville inte riktigt ta sig. Reinfeldt är svår att få tag på i miljöpolitiken. Oppositionen har också bundit ris åt egen rygg med det märkliga avståndstagandet från klimatsatsningar i andra länder. Och vad ska en Miljöpartist säga när Moderatledaren kallt konstaterar att han kan tänka sig att bensinskattehöjningar uppåt "tjugo kronor" kommer att bli nödvändiga?n n Vad diplomaterna på läktaren tyckte om debatten vet jag inte. Men de undrade säkert var riksdagsledamöterna höll hus.

Information till våra läsare

Ledare: Statsministerns stund i världen