I dag landar Turkiets president Abdullah Gül i Sverige. I spetsen för en stor delegation med landsmän genomför han det första turkiska statsbesöket i Sverige någonsin.
Turkiet är ett stort land med en stor och ung befolkning. I jämförelse med grannländerna i syd, öst och väst - Syrien, Iran och Grekland - är Turkiet dessutom ett mycket stabilt land med goda statsfinanser. Turkiet står sig väl även i relation till flera av EU-länderna i norr. Arbetslösheten är lägre än snittet i EU. Statsskulden ligger på låga svenska nivåer. Tillväxten i ekonomin har i flera år varit högre än i Sverige.
Sedan många år tillbaka för Turkiet samtal med EU om att öppna förhandlingar om turkiskt medlemskap i Unionen. Samtalen rör sig i snigelfart framåt och bakåt.
Turkiet är av många anledningar ett kontroversiellt land.
I en intervju med DN:s tillträdande chefredaktör Peter Wolodarski (9/3) kommenterar Abdullah Gül några av de spänningsfält som bidrar till den lågintensiva takten i samtalen med EU. "Jag är medveten om att det förekommer metoder som underminerar demokratin i vårt land, och de måste åtgärdas." Tydligare än så kan knappast en erfaren och pragmatisk politiker och president säga till omvärlden att han inte blundar för bristerna vad gäller mänskliga rättigheter.
Turkiet är också kontroversiellt därför att det är stort, ungt och i tillväxt. I EU:s stora grundarländer finns en påtaglig oro för att Turkiet inom ett par, tre decennier skulle kunna dominera Unionens ekonomi och politik.
Att Turkiet är ett muslimskt samhälle gör inte landet mindre kontroversiellt i många EU - länders ögon. Sedan drygt tio år tillbaka styrs Turkiet av AKP - Rättvise- och utvecklingspartiet - som Abdullah Gül var med och grundade i början av 2000-talet. Partiet har starka islamistiska rötter. AKP:s makttillträde har skapat inhemska och globala konvulsioner.
Genom sitt geografiska läge med närheten till Mellanösterns konflikthärdar är Turkiet en nyckelmedlem i Nato och en strategisk partner till USA. Ett Turkiet som närmar sig Iran och Ryssland skulle kunna rubba den globala maktbalansen till demokratins nackdel. Erfarenheterna från det gångna decenniet visar dock att de värsta olycksprofetiorna har kommit på skam.
AKP framstår i allt väsentligt som ett moderat muslimskt parti.
Den nationella utvecklingen sedan partiet vann sitt första parlamentsval 2003 visar att AKP inte har Iran som förebild.
Envetet och tålmodigt har det gamla militärbyråkratiska etablissemanget monterats ner. Något som alltmer liknar en profan och västerländskt inspirerad demokrati växer fram under AKP:s ledning. Partiets strävan att leda Turkiet in i EU är ett uttryck för vartåt AKP vill orientera sig.
Självklart finns det en stor spännvidd inom det unga och dominerande regeringspartiet. Premiärminister Recep Tayyip Erdogan är mer hårdför och islamskt ideologisk medan president Abdullah Gül representerar en mer tillbakalutad och reformistisk hållning.
Sveriges regering är en av få i EU som ger öppet stöd för att få till stånd förhandlingar om medlemskap. Ett närmare samarbete mellan Turkiet och Sverige väcker hopp om utveckling och förbättringar.