Städa undan vardagsrasismen
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vi som tror på det har en viktig uppgift i att stolta stå upp för dessa värderingar och förmedla dem vidare till andra som tvekar inför främlingsfientliga krafters retorik. Vi måste säga ifrån varje gång någon diskrimineras. Det är med antidiskrimineringen som grund som vi måste ta fajten mot orättvisor som leder till segregation.Diskussionen om Sverigedemokraterna har mest handlat om hur vi ska föra debatten kring de frågor som de fick framgångar med i valet. Men vi har varit ganska tysta. Kanske beror det på rädslan att återigen misslyckas. Men de har inte patent på integrationspolitiken! Tvärtom måste antifrämlingsfientlighetens förespråkare protestera, annars har vi gett upp kampen och tyst gett vårt medhåll till de som kränker alla människors lika värde. Socialdemokratin är en frihetsrörelse, nu måste vi göra oss fria från vardagsrasismen. Kring detta behövs en aktivare debatt. Vi måste upplysa om att ett parti som finns representerade i många fullmäktigeförsamlingar och som satsar på Europaparlamentet och Riksdagen hotar hundratusentals människor med utvisning om man inte "anpassar sig" till den så kallade svenska kulturen, även om man är född i Sverige. De menar att man blir fullvärdig svensk medborgare först när man uppfattas som svensk, vilket de också har bestämt tar flera generationer. Sverigedemokraterna som parti är inte rasister idag, men likväl odemokratiskt och främlingsfientligt eftersom de eftersträvar kulturell enhetlighet på bekostnad av en stor del av Sveriges befolkning. Näringen till sin politik hämtar de i vardagsrasismen. Så vill vi ha bort Sverigedemokraterna från våra politiska församlingar är det vardagsrasismen vi i första hand måste krossa!I integrationsdebatten går det ofta att urskilja en assimilationspolitik som går ut på att invandrarna ska bli en del av det svenska samhället. Bakom ibland fint utmålande ord döljer sig en fientlig vi-och-dom-känsla. Verklig integration där alla möts, respekterar varandra och lever sida vid sida är önskvärd. Men dagens invandrare är framförallt flyktningar som behöver trygghet. Det är inte konstigt att tryggheten ligger i likheten hos andra. Kanske bör det styras så att det inte blir för stora gruppkoncentrationer. Men problemet är inte segregationen i sig, utan först när den föder sociala problem på grund av frustration. Det grundläggande problemet är vardagsrasismen.
Vi måste ta fajten efter hur verkligheten ser ut nu, för vi har en akut situation. Men vi måste samtidigt prata om värdegrunder. Om vi lyckas belysa Sverigedemokraternas gamla politik bakom den städade fasaden där bombjackor har bytts mot kavajer, så kommer vi lyckas bättre i kampen mot främlingsfientligheten som skapar större motsättningar och segregationsrelaterade problem och som kränker alla människors lika värde.