Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Spåren från galgbacken

Norrköping2009-10-03 03:00
Christer Sandberg, chefredaktör
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vid ett besök i Visby i veckan hann jag med att slinka in på Gotlands Museum. Där visas nu utställningen "Döden på Galgbacken". Förra sommaren gjordes en utgrävning av området under galgen och arkeologerna hittade lämningar efter de avrättade. Vid stadsmuren står den enda bevarade medeltida galgen i norra Europa. Platsen är vald med omsorg. Här såg både Visbys invånare och de sjöfarande hur syndarna hängde, i avskräckande syfte. En galgbacke fanns i alla städer förr i tiden, också i Norrköping förstås. Vår galgbacke fanns vid det nuvarande hörnet av Skarphagsleden - Albrektsvägen. Också den platsen utvald, på en höjd så att alla skulle kunna se de dömda. Den siste som hängdes där var en karl som hette Kullman som rånmördat två kvinnor på en krog, det var 1838. I Visby har man hittat dokumentation från medeltiden. Utställningen berättar om drängar som använt svordomar och fått plikta med livet. Tjuvar avrättas förstås ideligen. Liksom de som varit horaktiga. Alltså pigan och drängen som ertappas med att ligga med varandra utan att vara gifta. Båda döms då till döden. Det framgår att, förutom stöld, så var det här helt nya "brott" som infördes när Bibeln blev grunden för lagstiftningen. Den som inbillar sig att kristendomen kom med någon slags humanism till hedningarna i norr går nog vilse. Efter att ha läst om alla som avrättats slår det mig att det finns ett brott som saknas: Mord. Ingen tycks ha dömts för mord. Jo, pigor hängdes för barnamord. De visste ju att de skulle bli avrättade om det kom fram att de blivit med barn utan att vara gifta. Därför dödade de sina bebisar och grävde ner dem. Men andra typer av mord verkar inte förekomma på listan. Man kunde alltså dömas till döden för att ha svurit. Men hängdes däremot inte för att t ex ha slagit ihjäl grannen. Det finns en förklaring. Lagen föreskrev att de anhöriga till en mördad hade rätt att döda förövaren. Att ta hämnd. Det förväntades helt enkelt att det där var något som skulle skötas familjerna emellan. En hederskultur. Nu ser vi exempel på hur hederskultur i enstaka fall förekommer också i Sverige. Vi ser också en utveckling där anhörigas trauman får en roll i rättsskipningen. Senast i tingsrätten i Norrköping i förrgår om mordet mot kioskägaren i Hageby. Exemplen är många alltsedan morden i Malexander. Vi minns t ex Englas mammas tal till rätten. Alla förstås precis hennes känslor. Men domstolen får faktiskt inte ta fasta på dem. En neutral dömande myndighet ska gå in och ta över konflikten, det är själva grundbulten. Att offers anhöriga nu ska framträda i rättssalar och vittna om sina känslor är något vi importerat från USA. Annika Östbergs nådeansökan stoppades av den mördade polismannens släktingar flera gånger. Nu vill Smedby-mördarens offers anhöriga ha ett ord med i laget när mördaren vill ha tidsbegränsat straff. Men juridiken får inte kapitulera. Vårt rättssystem bygger på att vi ska komma bort från tanken på vedergällning. Spåren från galgbacken förskräcker. Det var bara det jag ville säga.
Läs mer om
Norrköping