Det blåser upp till ordförandestrid i akademikerfacket Saco. Kanske blir det andra gången gillt för Anders Lönnberg? Han var kandidat redan 2001 då Anna Ekström dök upp som vinnande kompromisskandidat. Nu har Anna Ekström utsetts till Generaldirektör på Skolverket. Den 29 augusti håller Saco extrakongress för att välja hennes efterträdare.
Ledare
Anders Lönnberg är föreslagen av Sacoförbundet Sveriges Ingenjörer. I andra ringhörnan står Sacoförbundet Juseks ordförande Göran Arrius. Han är nominerad av sitt eget förbund. Ingen av de två kandidaterna är särskilt känd utanför sina egna kretsar. Arrius är sjöofficer i botten. Sin fackliga karriär har han gjort på banken SEB. Lönnberg är en mångsysslare med bl a chefs- och styrelseposter i näringslivet och politiken (S) på sitt CV. Under en period fram till 2001 arbetade han som förbundsdirektör på Saco. Ordförandevalet verkar vara lite känsligt. Ingen jag talar med vill bli citerad.
Anders Lönnberg lanseras som en "tvåårslösning" fram till nästa ordinarie kongress. Med Lönnberg vid rodret skulle Saco få en formuleringsdrastisk och utåtriktad ordförande som skulle hålla akademikerfacket kvar i mediamatchen medan förbunden vaskar fram en mer långsiktig ordförandekandidat. Så argumenterar Lönnbergs vänner. Göran Arrius skulle passa Sacoförbunden som hand i handske. Saco består av skråliknande yrkesförbund med fokus på yrkes- och arbetslivsutveckling. Arrius som är en modern förhandlare och en professionell "produktspecialist" i sitt civila arbete på SEB skulle spegla medlemmarna på ett bra sätt. Så resonerar Arrius vänner.
Under ytan på denna hemliga ordförandestrid finns två bärande konflikter. Saco har under lång tid dominerats av offentligt anställda medlemmar. Privatanställda akademiker blir dock allt vanligare i samhället och i Saco. Villkor och förutsättningar skiljer sig åt mellan de två arbetsmarknaderna. Vad ska Saco koncentrera sig på framöver? Höja de bedrövliga livslönerna för Sacoanslutna lärare? Eller individualisera kollektivavtalen för industrins ingenjörer? Här finns en växande spänning i akademikerfacket.
Den andra konflikten delar Saco med de två andra fackliga federationerna TCO och LO:Vad är själva meningen med föreningen när de centrala federationerna inte längre sluter avtal för medlemmarna?
Behövs de här överbyggnaderna längre?
Mot denna bakgrund är ordförandevalet i Saco extra intressant. TCO har nyss valt Eva Nordmark till ordförande. Hon kommer att ta plats i den breda och frisinnade samhällsdebatten. LO ska snart välja nytt ledarskap. Även om mycket talar för en traditionell lösning så finns det frifräsiga uppstickare som kanske kan ge LO mer strålkastarutrymme och inflytande igen. Hur ska Saco matcha denna utveckling? Anders Lönnberg och Göran Arrius representerar var sitt vägval. Det finns förstås ännu tid för nya utmanare. Kanske lyckas försöken att övertala Läkarförbundets förra ordförande Eva Nilsson Bågenholm att ställa upp? Eller varför gå över ån efter vatten? Saco har i dag en välkänd, akademisk,frispråkig och aktad samhällspolitisk chef. Gunnar Wetterberg skulle bli en strålande Sacochef.