Carl B Hamilton är en av riksdagens få professorer. Han är också ekonomiskpolitisk talesperson för Folkpartiet. Hamilton uttrycker sig gärna drastiskt. I går avslutades Folkpartiets landsmöte med ett nederlag för partistyrelsens och Hamiltons radikala skatteförslag.
Ledare
Med tjugo rösters marginal röstade ombuden nej till partiledningens förslag om att halvera den statliga skatten och att på några års sikt sänka det totala skatteuttaget till 40 procent.
"Det är det gamla Sossesverige som talar", sa Carl B Hamilton till de ombud som ville hålla fast vid Folkpartiets gamla krav om "hälften kvar" av inkomsten efter skatt.
När debattens hetta lagt sig höll Hamilton fast vid sitt omdöme om landsmötets majoritet. I en intervju med Ekot i går vidhöll han att det även hos många Folkpartister finns "mentala avlagringar" av det gamla Sossesvenska tänkandet.
Så är det förstås. Hos väldigt många svenskar i och utanför de politiska partierna finns djupa insikter och stor respekt för sambandet mellan gemensam välfärd och skatt. Sänks skatterna drastiskt så tunnas välfärden ut.
I debatten hävdade Carl B Hamilton att den skattesänkning han vill genomföra kommer att minska skatteinkomsterna med cirka 30 miljarder kronor. I gengäld skulle det allmänna vinna ungefär 100 miljarder kronor på den starka ekonomiska tillväxt som den Hamiltonska skattesänkningen skulle skapa.
n n Hamiltons teorikedja är välkänd om än dock inte lika populär. Tron på så kallade "dynamiska effekter" har fått sig några rejäla törnar av verkligheterna.
De flesta seriösa politiker drar sig för att utlova stora kommande vinster genom att staten drar på sig betydande inkomstförsvagningar. Framgången för de nya Moderaterna bär syn för sägen. Under ledning av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har inkomstskatterna förvisso sänkts. Men samtidigt har andra skatter höjts och vissa andra skatter - som t ex den statliga värnskatten - har lämnats orörda. Dynamiska effekter är sedan länge ett förbjudet begrepp i Per Schlingmanns ordbok för aktiva Moderater.
Tjugo ombudsröster är en ganska stor majoritet på ett landsmöte i Folkpartiet. Hamiltons nederlag i denna profilfråga för partiledningen visar att det finns en övervikt för sansade och kanske rentav socialliberala krafter i Folkpartiet. Det var längesedan det fanns anledning att skriva något sådant. Vilket inte förtar glädjen när möjligheten väl dyker upp. För mig handlar det inte på något sätt om skadeglädje. Det gamla Sossesverige har det som bekant lite tungt och besvärligt nuförtiden. Tankestrukturerna om ett sammanhållet och solidariskt samhälle behöver allt stöd som går att uppbringa. De Folkpartister som nu har professorsord på att de släpar på "mentala avlagringar" av solidaritet och skatteförnuft har anledning att känna sig nöjda med sin mentala status.