Polarna garvar så klart. Dunkar mig hårt i ryggen och påpekar att 20-åringen som just klev in i synfältet kanske skulle kunna vara något att skingra tankarna med. En natt. Ingen behöver veta.
Tillfällig kåthet sprider sig som svart cancer och tar över hela kroppen. Begäret stillas. Att vara gift blir helt plötsligt inte så svårt. Nästa helg kommer en ny natt.
Krönika
Den tragiska bilden rullar upp som en synonym till att vara gift. Den får obestridd kärlek att darra, fötter att bli iskalla och karvar upp ett djupt sår som inte lär sluta blöda på årtionden.
Att ha varandras namn i en ring på vänster ringfinger förknippas allt för ofta som ett hinder. Ett fängslande tillstånd som vi blivit lurade till.
Frigjorda singlar slår ner på idén om monogami och olyckligt gifta föder deras teori med nya bevis.
Konventionellt, tjatigt, bråkigt och ett liv tillägnat evigt tofflade. Det är vad de tror...
Den här lördagen för två år sedan satte jag på mig ringen med hennes namn i. Kanske har jag lyckats hålla, nidbilder om äktenskap, frigjorda singlar och olyckligt gifta på lagom avstånd. Jag har hört vad de sagt men inte köpt konceptet. Kanske är det inte jag, utan vi 80-talister som lyckats borsta bort bondesamhällets måste-gifta-sig-och-bli-bitter-princip och gjort något äkta av alltihop.
För jag hade inga kalla fötter. Inga polare som pekade på det 20-åriga alternativet. Det enda jag oroade mig över var om det skulle börja regna.
Och så har det varit sedan dess. De största problemen har egentligen varit löjligt små. Vi har bråkat om disk, tvätt och städning. Om huvudvärken - oftast har den varit min. Vi har tjurat ihop om vilken mat vi ska äta och vi har stormat ut när all reson verkar vara borta.
Men ni ser, det är banala grejer. Det är inte ens en spricka. Herregud, det är inte ens en början till en spricka.
Men ibland är det som om omvärlden väntar på att det ska börja knaka.
De frågar, hur är det att vara gift egentligen?
De ställer frågan som om den smakar surt. Som om de vill göra mig påmind om att jag faktiskt är gift - lagligt bunden till en annan människa.
Första svaret är, som vanligt.
Men när deras läppar möts i ett universalleende och huvudet nickar tröstande, fyller jag snabbt i.
Fantastiskt.
För det är så det är. Bara för att vi båda sagt ja betyder det inte att vi slutade vara oss själva. Att vara gift har ingenting att göra med att vara lycklig och att vara lycklig har ingenting att göra med att vara gift.
Som vanligt är fantastiskt.
Och inte för en sekund har jag tänkt tanken att kalla henne för kärringen, frugan, regeringen.