Det finns många uppfattningar om socialdemokraterna. Vilket inte är så konstigt. De flesta vuxna människor har någon form av relation till partiet som styrt Sverige under så många decennier. De senaste årens kriser, valförluster och spektakel börjar kanske skymma sikten för i vart fall de yngre medborgarna. Vi som varit med lite längre har - tror jag - lättare att se de långa stråken av samhällsansvar och allmän duglighet som är grundackorden i den socialdemokratiska symfonin. I grunden är S en djupt kollektiv rörelse. Det är samhällskollektivets intressen som sätts i förgrunden. Vilket inte alltid är så lätt. Särskilt inte i våra tider där kollektivets intressen inte är så lättolkade. Men desto mer lättrörliga och föränderliga.
De breda medborgargruppernas förväntningar på politiken har gradvis förändrats och utvecklats under åren. Vi slits mellan våra önskningar om att politiken ska lägga saker och ting till rätta och våra viljor att styra och ställa över våra egna liv. Vi förväntar oss att det ska finnas räls, lok och vagnar så att vi kan åka tåg. Men vi vill själva bestämma när och vart vi ska åka. Den traditionsbevarande och framtidsinriktade socialdemokratin förstår att uppfatta båda dessa medborgerliga förväntansströmmar som kollektiva förväntningar. Vilket det ju faktiskt också är.
Alla de hundratusentals människor som väljer förskolor, vårdcentraler, äldreomsorg, grundskolor, gymnasier, tandläkare, vuxenutbildning, arbetsförmedlare och allt vad det är; de väljer inte bort kollektivet när de gör val för sig själva. Att vilja styra själv är inte synonymt med att avvisa kollektiv styrning. Att vilja välja själv handlar inte om att ställa individen mot kollektivet. Att vilja välja själv är en kollektiv rörelse som kan leva i harmoni med andra kollektiva, och för socialdemokratin mer traditionella rörelser.
En socialdemokrati som bejakar människors självbestämmande och valförmågor tar därför inte ställning mot klassiska förväntningar om politikens förmåga att lägga saker och ting till rätta i samhället.
Socialdemokratin är inte ett betydande idéparti. Socialdemokratin är framförallt ett förväntanskänsligt regeringsparti. Utan regering finns det risk att känsligheten försvinner.
"Socialdemokratin är som en snigel", sa den senaste S-statsministern Göran Persson vid ett tillfälle. Snigeln rör sig långsamt och begrundande med känselspröten känsligt pejlande mot omvärld och medborgare. Politiken anpassas försiktigt eftersläpande till de signaler om känslo- och värderingsförändringar som känselspröten fångar upp. Anpassningen har inte inneburit att S svikit en massa ideal eller totalt förändrat sina värderingar. Anpassningens syfte är däremot att försöka fånga in breda kollektiva strömningar i samhället i avsikt att foga samman dem med andra och mer etablerade kollektiva strömningar. För att på så sätt försvara och utveckla en samhällsmodell där det finns plats för alla utan att alla beter sig likadant. Eller tänker likadant. Eller väljer likadant.
Så. Det är min uppfattning om socialdemokratin. Vilken är din?