Ola Ullsten (FP) blev statsminister av en slump kan man säga. Fälldinregeringen sprack på kärnkraften 1978. Med stöd från Socialdemokraterna släpptes en ren Folkpartiregering fram till valet 1979. Där blev Ola Ullsten statsminister.
Ingvar Carlsson blev även han statsminister av en slump. En tragisk slump förvisso. Statsministern och partiledaren Olof Palme mördades på öppen gata 1986. Ingvar Carlsson fick ställa upp. Göran Perssons statsministerskap var också ett resultat av slumpens skördar. Mona Sahlin var utsedd som Ingvar Carlssons efterträdare. På hösten 1995 halkade Sahlin på målsnöret. Till slut fanns bara Göran Persson kvar som möjlig kandidat.
Slumpen är påfallande ofta en bra urvalsmetod när statsministrar ska utses. Ola Ullsten satt för kort tid för att bedömas. Men såväl Ingvar Carlsson som Göran Persson var mycket framgångsrika statsministrar under var sitt decennium.
Det var kul att lyssna på dem i andrakammarsalen i går. Persson varnade för den hårda blockpolitikens följer. Striderna flyttas in i blockens riksdagsgrupper. En minoritetsregering har större möjligheter till pragmatiska överenskommelser till höger och vänster. Persson spådde att blockpolitiken inte överlever särskilt många val. Ola Ullsten höll med. Förut fanns en högerbur som Sossarna skrämdes med. Nu finns det också en vänsterbur som borgarna kan skrämmas med, sa Ullsten. Ingvar Carlsson var mer pragmatisk. Nu är det som det är. Hur det blir, det får vi se, sa Carlsson.
Så är det förstås.
Slumpens roll ska aldrig underskattas.