Bråket om Irans påstådda försök att skaffa kärnvapen är i grunden en konflikt mellan två regimer som känner sig hotade av utvecklingen i arabvärlden, de styrande mullorna i Iran och den israeliska ockupationsmakten. Ledarna i Teheran försöker stärka moralen genom att blåsa upp landets militära styrka, inklusive möjligheterna att tillverka ett eget kärnvapen.
Världen enligt Torsten
Israel vill vara ensamt om att förfoga över kärnvapen i Mellanöstern för att kunna fortsätta och befästa ockupationen av Palestina och omöjliggöra en tvåstatslösning. Israel har redan förlorat två av sina viktigaste allierade i området, Egypten och Turkiet, och misstänker att folkligt förankrade arabiska regeringar inte kommer att acceptera fortsatt ockupation av Palestina.
För att trigga USA att angripa Iran, hotar israelerna att slå till på egen hand mot de iranska kärnteknikanläggningarna, innan dessa - som det påstås - grävts ner så djupt att de inte längre kan penetreras av de bomber som Israel förfogar över
USA försöker desarmera hoten från de fundamentalistiska ledarna i Iran och Israel genom att trappa upp den militära närvaron i området. Med Persiska viken fullproppad med amerikanska krigsfartyg, ter sig Irans hot om en stängning av det för oljetransporterna viktiga Hormuzsundet som helt orealistiskt. Det har inte hindrat EU från att proklamera en bojkott av iransk olja för att stoppa ännu inte bevisade iranska brott mot icke-spridningsavtalet (NPT).
Bojkotten bli verkningslös så länge det finns andra länder som vill köpa Irans olja. Den skadar dessutom oppositionen i landet, som ställer upp bakom Irans anspråk på att få ha ett eget kärnteknikprogram. Europa borde i stället ge allt stöd åt planerna på en kärnvapenfri zon i Mellanöstern, som ska diskuteras på en FN-konferens i Helsingfors i höst eller i vår. Så länge Israel har kärnvapen, kommer landets grannar också att försöka skaffa sådana.
Det allra bästa sättet att förhindra spridning av kärnvapen är att avskaffa alla. Europa kunde föregå med gott exempel genom att skrota sina egna kärnvapen och säga nej till Natos miljardslukande planer på en europeisk robotsköld mot iranska kärnvapenmissiler som inte existerar och troligen aldrig kommer att existera.
Det kan låta sangviniskt, men troligen pyser luften ur denna kris också, om inte förr så efter valet i USA. Ingen amerikansk president lär vilja starta ett nytt krig i Mellanöstern, och israelerna kan inte vara fullt så självmordsbenägna som de ibland kan låta. Och skulle Iran verkligen få fram några enstaka kärnvapenladdningar, lär det inte förändra mycket. Pakistans och Indiens kärnvapen ändrade ingenting på den Indiska halvön, utom möjligen att länderna ännu klarare insåg att de inte kunde besegra varandra militärt.