Den som lånar pengar för att köpa en bostad får göra avdrag på skatten som motsvarar 30 procent av räntekostnader upp till 100 000 kronor per år. Folkpartiets Carl B Hamilton föreslog nyligen att ränteavdragen borde sänkas med fem eller tio procent.
Ledare
Hamiltons syfte är att minska riskerna för en s k bostadsbubbla - människor skuldsätter sig med uppblåsta fastighetsvärden som säkerheter. Ett försämrat ränteavdrag skulle möjligen kyla av bostadspriserna och därmed bidra till en faktisk sänkning av boendets kostnader. Enligt Hamilton skulle en riktad insats mot bolåneutvecklingen också minska behovet för fortsatta höjningar av Riksbanksräntan. Protokollen från Riksbanksdirektionens möten antyder att en majoritet av Riksbankens direktion använder just bolånen som ett starkt argument för räntehöjningar. Förhåller det sig på det viset så är det avgjort mycket klokare att tänka i Hamiltonska banor. Riksbankens räntehöjningar slår mot hela ekonomin; de hämmar även sektorer som är i behov av stimulans och lättnader. Å andra sidan är det diskutabelt om "bostadsbubblan" existerar i det verkliga livet utanför debattspalter och seminarier? En av Riksbankens direktörer har exempelvis hävdat att bubblan är ett "hjärnspöke". Hamiltons verkliga syfte med sitt utspel kanske främst är en variant på ett klassiskt borgerligt trauma; hur göra människor med pengar mindre beroende av ett omfördelande och subventionerande skattesystem?
Skattesystemet är i dag mer svåröverskådligt och oförutsägbart än vad det varit på mycket länge. Sedan "århundradets skattereform" 1991 har skattereglerna ändrats vid ett otal tillfällen. Helheten får aldrig en chans att träda fram i djungeln av särlösningar. Ett större grepp borde tas. Skatter på företagande, arbete, marginalinkomster, fastigheter, köp av tjänster, sparande och lån behöver anpassas till Sverige av i dag. Sedan 1991 har ekonomin globaliserats i ökad takt. Även Sveriges medlemskap i EU är nytt sedan århundradets skattereform såg ljuset. En bred, parlamentarisk utredning bör ges i uppdrag att grundligt och långsiktigt utvärdera skattesystemet för att därefter återkomma med förslag som säkrar såväl en stabil skattebas för offentlig verksamhet som ger incitament för arbete, företagande, utbildning, byggande, forskning, sparande och klimatsmarta beteenden.
Carl B Hamiltons förslag om sänkta ränteavdrag hann nätt och jämt presenteras innan det mötte hårt motstånd från regeringskamraterna i KD. Kristdemokraternas snabba motreaktion är en indikation på hur laddade och särintressepräglade skattefrågorna är. Alla partier och de flesta politiker har sina egna käpphästar som de gärna vill vattna med medborgarnas skattepengar på det ena eller andra sättet. Inget fel i det nödvändigtvis. För det svenska samhällets utveckling är det emellertid bäst om politikerna inte springer på alla bollar i skattematchen. Gör först ett rejält och seriöst försök att komma överens om hur grunderna i skattesystemet ska se ut i vårt århundrade.