Under veckan som gick har nog många fått upp ögonen för vad Sverigedemokraterna egentligen är för sorts parti. Det är nu uppenbart för alla att bakom fasaden av väluppfostrade herrar i revisorskostymer med vårdat språk döljer sig våldsbenägna odågor .
För en del är bilden kanske överraskande, eller till och med chockerande, för andra en bekräftelse på något som varit uppenbart hela tiden, att den polerade fasaden är just bara en yta.
Men för mig är det en helt annan aspekt som är viktigast. Förra veckans avslöjanden sätter framförallt ljuset på allvarliga förhållanden i det svenska politiska landskapet.
Sverige sitter idag fast i en stenhård blockpolitik. Nästan inga frågor görs upp med breda, långsiktiga majoriteter. Eftersom regeringen inte har majoritet i riksdagen är det i praktiken Sverigedemokraterna som avgör om regeringen lyckas få igenom sin politik.
Vad gäller EU, pensionerna och flyktingpolitiken har de borgerliga valt att söka samverkan med partier på andra sidan blockgränsen. I nästan alla andra viktiga frågor har stödet levererats av SD.
I till exempel alla frågor som gäller budgeten, sådant som sjukförsäkringen och ersättningen vid arbetslöshet, eller privatiseringar av vård och apotek har ingenting kunnat genomföras sedan 2010 utan att SD:s våldsbenägne ledamot i Finansutskottet gjort tummen upp.
Detta är en bräcklig grund att basera politiken på.
Det är inte väljarna som gett SD denna vågmästarroll, det är blockpolitiken som serverat dem denna makt på ett silverfat.
Skall det förbli så här? Jag tror att risken är stor att SD med de ekonomiska resurser de fått genom sitt inträde i riksdagen och den plattform för opinionsbildning som riksdagen erbjuder kommer att växa i kommande val. Om de överlever den kris de är inne i nu vill säga.
I så fall blir det ännu svårare att regera Sverige. Ett större och kaxigare SD kommer att ställa större krav på motprestationer för att inte fälla regeringsförslagen och göra Sverige ostyrbart.
Jag tycker att det borde vara en första rangens prioritering för övriga partier att förhindra att detta sker. Det kräver att blockpolitiken luckras upp eller upphör.
Frågan är om övriga partier är mogna för det, det tror inte jag.
Men det måste de bli.