Satsa på tåget för allas bästa
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den självklara följden är att fler istället kommer att välja att resa på annat sätt, med bil eller flyg. Vi väljer det som är billigast och det som går smidigt och snabbt. Tåget har blivit allt mindre attraktivt i alla de avseendena, och regeringen arbetar konsekvent för att spä på tågets problem. Satsningar på nya spår och banunderhåll drar ut på tiden och är långt ifrån tillräckliga. Utbyggnaden av snabbspårvägen Ostlänken mellan Linköping och Stockholm har exempelvis skjutits upp på obestämd tid på grund av bristande finansiering. Trängseln på spåren, som leder till förseningar riskerar att bli än värre då den totala avregleringen av trafiken genomförs. För att inte tala om ökat krångel med biljetter och byten. Och så nu en chockhöjning av redan orimligt höga biljettpriser. Brist på pengar är regeringens argument för uteblivna investeringar och prishöjningar. Nåja, supermotorvägen Förbifart Stockholm, som kommer leda till en kraftig ökning av biltrafiken och koldioxidutsläppen, lägger regeringen 30 miljarder kronor på. Det är nästan dubbelt så mycket som vad Ostlänken beräknas kosta. Det är en politik med sedan länge passerat bäst-före-datum. Klimatkrisen är inte ett diffust hot. Den är ett faktum som endast enstaka konspirationsteoretiker försöker förneka. De flesta av oss oroar oss, med all rätt, över de hotfulla framtidsscenarier forskare målar upp om vi inte mycket snabbt minskar utsläppen av framför allt koldioxid. Vi vet att bil- och flygresorna måste minska rejält om vi ska lyckas hejda en fullskalig klimatkatastrof. Som enskilda individer uppmanas vi ofta och gärna att "ta vårt ansvar", klimatkompensera för våra Thailandsresor och köpa nya, miljövänligare bilar. Och visst är det viktigt med individuellt ansvar, men klimatfrågan får inte reduceras till en angelägenhet för dem som har råd att vara moraliska. Situationens allvar kräver genomtänkta samhälleliga strategier som gör det billigt, bekvämt och självklart att producera, konsumera och resa på ett ansvarsfullt sätt. Att investera i modern tågtrafik med priser som kan konkurrera ut flyg och bil som alternativ är en av de mest självklara delarna i en sådan strategi. I rådande konjunkturläge med hög arbetslöshet bland bygg- och anläggningsarbetare och låga priser på råvaror är en storsatsning på järnvägsbyggen dessutom en ovanligt klok investering. Och eftersom det är en investering som kommer att bli lönsam för både miljö och samhällsekonomin lönsam på lång sikt är det rimligt att finansiera den via en separat investeringsbudget. Byggandet av framtidens snabbjärnvägar ska inte konkurrera med dagens skolundervisning, knäoperationer och hemtjänsttimmar. De ska, i enlighet med den så kallade Stern-rapporten om klimatkrisens kostnader, ses som ett sätt att undvika framtida, långt högre kostnader för effekterna av klimatkrisen. Det går att undvika katastrofscenarierna om den politiska viljan finns. Det handlar, som sagt, om prioriteringar. Och om tron på att vi tillsammans kan åstadkomma mycket mer än var och en för sig. Som Bertolt Brecht skrev i pjäsen "Den goda människan från Sezuan": "Hur ska man kunna vara god, när allt är så dyrt?". Fördubbla tågpriserna och fler människor kommer att tvingas ta bilen. Det är regeringens val, och ska det moraliseras över någon så är det just, regeringen.