Ledare
Alla styrelseformer har sina för- och nackdelar. Samlingsstyrelse var förr i tiden vanligt i kommunerna. Stockholm regerades samlat ända fram till 1994 om jag minns rätt. Under det mer politiserade 1970-talet blev annars majoritetsstyre närmast totalt dominerande.
Det ansågs vara viktigt för demokratin att politiska och ideologiska skillnader mellan partierna tydliggjordes.
Kommunpolitik handlar dock allt som oftast om att få något gjort. Stora anläggningar ska byggas. Stadsdelar ska förnyas. Komplicerade vägnät ska anläggas. En mandatperiod är för kort för sådana projekt. Stockholms kommun hämmas därför av att byta majoritet alltför ofta.
Någon form av blocköverskridande samlingsstyrelse är sålunda det bästa på kommunal nivå.
Beskedet från Jämtin och Nordin villkoras med framgångar för SD. Det är intressant i sig själv. Sten Nordin skickar en tydlig signal till sin partibroder Fredrik Reinfeldt. Statsministern slirar på frågan om hur han som eventuell regeringsbildare efter valet tänker förhålla sig till ett läge då SD kanske blir vågmästare i riksdagen. Det kan nog inte hållas för otroligt att han håller dörren på glänt för att regera vidare med hjälp av Åkessons brokiga och brunmelerade skara.
Ur ett annat perspektiv är det sverigedemokratiska villkoret lite trist. Även utan de xenofoba i Stadshuset vore det bra för Sverige med en eller annan mandatperiod av samlingsstyre i Stockholm. 100-miljarderssatsningen på infrastruktur skulle må väl av att genomföras under stabila politiska former.