Sahlin har sitt eget kors att bära
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I går eftermiddag lyssnade jag på Barbro Hedvall; politisk ledarskribent från Dagens Nyheter. Hon medverkade i radions Studio ett. Hon slog huvudet på spiken när hon på typiskt Hedvallskt manér lakoniskt konstaterade att den borgerliga regeringen gör allt vad den kan för att inte framstå som en borgerlig regering. Det blir knappast särskilt politiskt hett när inte ens den borgerliga regeringen förefaller vara särskilt intresserad av traditionell borgerlig politik. Skattetrycket sjunker väldigt långsamt, staten samlar på sig mångmiljardförmögenheter, det militära försvaret behandlas ungefär som den elaka styvmodern behandlade Askungen och regeringen självplågade sig villigt när det gamla s-förslaget om signalspaning trycktes igenom riksdagens voteringsapparat. Mona Sahlin kan rimligtvis inte ges skulden för alliansens tämligen avslagna och hetluftbefriade val av politisk strategi. Hennes uppdrag är däremot att försöka leda socialdemokraterna på ett sådant sätt att s kan återinträda i regeringen efter nästa val. Det är ingen helt lätt uppgift. Förmodligen blir Mona Sahlin den första s-ledaren som kommer att driva en valrörelse där det finns en uttalad ambition att socialdemokratin efter en eventuell valseger ska samregera med ett annat parti. Skillnaderna mellan miljöpartiet och socialdemokraterna är i och för sig inte större än olikheterna mellan den borgerliga alliansens partier. Problemen med att sy ihop en gemensam inriktning för en koalitionsregering med s och mp ska därför inte överdrivas.
Känner jag socialdemokratin rätt så kommer partiet att göra allt vad som står i dess makt för att undvika alltför många och alltför detaljerade vallöften. S vill inte fastna i samma fälla som alliansen har satt sig i. Regeringens agerande styrs i allt väsentligt av den agenda man snickrade ihop för tre fyra år sedan. Regeringspolitiken riskerar att bli stereotyp och förutsägbar intill leda.
De flesta tänkande människor inser att fyra år är en väldigt lång tid i politiken. Att redan om ett år eller så, låsa sig för vad som ska ha genomförts år 2014 är inte realistiskt. Regeringens problem och förtjänster är i allt väsentligt skapade av dem själva. Sahlin har sina egna kors att bära. Hennes insatser kommer att på allvar kunna bedömas under valnatten i september 2010. Blir hon regeringsbildare så kommer hon att ha passerat den första stora prövningen med beröm godkänt. Hur det sedan kommer att gå kan ingen av oss veta. En sak är jag däremot säker på. Går det dåligt för henne och den nya regeringen så kommer jag aldrig att försöka skuldbelägga den borgerliga oppositionen för socialdemokratins problem.