LEDARE: Säg det med ett leende . . .

Teaterns folk har alltid varit beroende av välgörare och bidragsgivare. Teatern i Norrköping är inget undantag. I det sena 1700-talet var det källarmästaren Johan Egge och traktören Erik Dahlberg som stod för satsningarna. På 1800-talet avlöstes de av lagmannen John Swarts med Saltängsteatern och av grosshandlare Gustaf Eklund på Eklundska teatern. Arbetarföreningen Arbis blev tillfällig lokal för resande sällskap i början på 1900-talet. Och 1908 slog grosshandlaren Helge Ehrenborg till med Stora Teatern. 1947 klev det allmänna in i handlingen för första gången; Linköpings och Norrköpings kommuner bildade Stadsteatern Norrköping-Linköping ekonomisk förening. 1980 omvandlades stadsteatern till en Länsteater i stiftelseform med betydande statliga anslag. Förra året hade teatern en omsättning på 92 miljoner kronor. Verksamheten gick med drygt 6 miljoner kronor i förlust. Genom att använda sitt sparkapital stannar bokslutet på ett nollresultat. I år pekar prognosen på 9 miljoner kronor i förlust. Teatern har ett eget kapital som kan balansera även detta års bokslut runt nollpunkten. Men sedan är det slut. Sanningen är att huvudmännen måste betala om de vill ha en teater värd namnet. Det finns sega fördomar om att teaterns folk skulle vara något slags goddagspiltar som framlever sina dagar i sus och dus och utan realekonomiska insikter. Inget kan vara osannare. Teaterns medarbetare är hårt prövade av låga löner, anställningsosäkerhet, ständig prestationspress och en närmast genetiskt nedärvd vana vid omställningar och pengabrist. Östgötateatern kan skapa attraktiv scenkonst med inkomster på ungefär 100 miljoner kronor per år. En del av pengarna kan man spela in.Men huvuddelen måste staten och huvudmännen i den fjärde storstadsregionen och landstinget stå för. I dag har de chansen att visa ägaransvar för teatern. Det gör heller inget om de ler på presskonferensen efter mötet.

Information till våra läsare

Ledare: Säg det med ett leende . . .

Över scenen på Stora Teatern i Norrköping kan man läsa mottot: Ridendo dicere verum - Säg sanningen leende. På och utanför scenen är det en bra ansats för en teater. Med gott humör finns det nu anledning att säga en och annan sanning till Östgötateaterns huvudmän och ägare.