Liknande rättegångar utgör bulken i Norrköpings och de flesta andra tingsrätters verksamhet.
Det speciella med rättegången ovan var att tingsrätten vid tre tidigare tillfällen gjort misslyckade försök att genomföra huvudförhandling i ärendet. Första gången avvek en av de åtalade i en paus. Enligt egen utsago för att gå till McDonalds för att äta. Han kom inte tillbaka och rättegången fick ställas in. Vid det andra försöket uteblev en av de tre åtalade helt. Tredje gången dök ingen av de åtalade upp.
Folkbladets medarbetare Malin Perk var på plats för att bevaka rättegången som äntligen blev av i torsdags: "Förutom polis och fem häktesvakter från Kriminalvården så var samtliga inblandade på plats i rättssalen – de tre åtalade och deras respektive försvarsadvokater, tre tingsledamöter, domare, tingsnotarie samt åklagare. Utanför väntade vittnen", rapporterade Malin Perk i Folkbladet i torsdags.
Allt detta bestyr för att döma av en rättssak om brott av typen "en cykel som stals på Oxhagsvägen i Finspång i oktober förra året" och en åtalad som erkände gärningen med förklaringen att han "var i behov av en cykel".
Tingsrätten har således till mycket stora kostnader för skattebetalarna tvingats ställa in tre förhandlingar innan man lyckades med att genomföra en rättegång med tämligen simpelt innehåll och sannolikt inte särskilt kännbara straff. Vittnen, poliser, domare, försvarsadvokater och tingsledamöter har vid fyra tillfällen kallats till Norrköpings tingsrätt för att tjänstgöra vid rättegångsritualen.
Mängder med dyr arbetstid har gått förlorad för alla inblandade. Tingsrättens redan ansträngda schema har försämrats ytterligare. Alltmedan någon eller några av de åtalade kanske stod i Kommunhusets garage i Finspång och drack pilsner i godan ro.
Rättssamhällets ineffektivitet framstår liksom i eldskrift vid sådana här händelser. Dessvärre är rättegångsparodin som Folkbladet skildrade i torsdags inget enstaka undantag från ett i övrigt väl fungerande mönster.
”Slutsatsen är att rättsväsendets myndigheter, trots stora anslagsökningar och medvetenhet om de brister som finns, inte lyckats förbättra resultaten och effektivisera verksamheten”, konstaterade till exempel Riksrevisionen 2011 i en kritisk granskning om bristande effektivitet i rättsprocessen. (RiR 2011:27)
Den som vill hålla sig undan från delgivning om inställelse i domstol behöver inte vara särskilt uppfinningsrik för att lyckas. Den som kort och gott bara uteblir från rättegången löper ingen risk att straffas. I dag finns vissa möjligheter att döma till straff upp till tre månader även om den åtalade inte dyker upp på tinget. Men lagstiftningen är för tam.
Av rättssäkerhets- och effektivitetsskäl bör gränsen höjas till väsentligt högre straffvärden. Det vore heller inte fel om ogiltig utevaro från rättegång kriminaliserades i sig själv.