Carin Jämtin är partisekreterare för Socialdemokraterna. Hon kom in i jobbet för knappt två månader sedan. I helgen var hon gäst i Ekots Lördagsintervju.
Jag lyssnade med intresse.
Carin Jämtins attityd är öppen, inbjudande och pragmatiskt resonerande. Som ny partisekreterare i en ny partiledning i ett parti som en smula andfått söker sig nya vägar, ställs emellertid Carin Jämtin inför många och svåra utmaningar.
Vilket märktes i hennes radiomöte med programledaren Tomas Ramberg.
En av intervjuns stötestenar - förslaget om att införa en muslimsk helgdag i Sverige - hade Jämtin "ställt till med" alldeles på egen hand. I en tidningsintervju för några dagar antydde hon att det av något slags rättviseskäl skulle kunna vara bra att upphöja muslimernas julafton till allmän helgdag. Reaktionerna blev våldsamt negativa. I intervjun med Ekot backade Jämtin från sitt förslag. Tankar på kvotering av helgdagar till den ena eller andra gruppen är stickspår i debatten.
Carin Jämtin borde hellre ta upp tråden från den artikel hon tillsammans med partikollegan Anneli Hulthén publicerade i Aftonbladet 21 februari i år: "Vi har allt mer blivit övertygade om att uppmärksamheten (--) bör riktas mot den sociala rörligheten och vad vi kan göra för att öka den. Det handlar om möjligheterna att ta sig till en annan social position än föräldrarna, att inte vara fastlåst av ett socialt arv".
Partiledaren Håkan Juholts utspel om att "tre månader räcker" för Sverige i FN: s insats i Libyen är ett märkligt avsteg från Socialdemokraternas traditionella inställning till FN. Under intervjun invecklade sig Jämtin i alltmer snåriga resonemang för att skänka rim, reson och tradition åt sin partiledares utspel. Det gick inget vidare. Saken är nog så pass enkel att Juholt klev fel i sin iver att påminna Reinfeldt om hans position som minoritetsledare. Socialdemokraterna hamnade därmed i en nej-till-FN-pakt tillsammans med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Vilket - hur man än vrider och vänder på det - är en djupt beklaglig utveckling för partiet.
Lördagsintervjun med Carin Jämtin innehöll även ytterligare ett kapitel i dramat om Socialdemokratin och vinsterna. Ekots Tomas Ramberg försökte på sitt envetet och stillsamma sätt att skapa klarhet i vad S egentligen har för uppfattning om företag i välfärdssektorn.
Kortversionen av Jämtins förklaring är att partiet är för allt som är bra och mot allt som är dåligt. Förvisso en respektabel grundinställning för politiska partier. Mer krävs dock om S ska förmå sig till att klippa banden till 1970-talets smått religiösa symbios med kommuner och landsting. Vilket är vad som behövs om S på allvar ska komma in i matchen i de här frågorna.
Carin Jämtins radiodebut som partisekreterare renderar ett godkänt betyg. När hon blir varm i kläderna och tar mer egen plats i partiet kan hon bidra till stadga och styrsel i ett parti som ännu inte funnit den nya meningen med föreningen.