Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Riksbanken gör sitt jobb

Norrköping2008-07-04 03:00
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Riksbanken höjde styrräntan i går. För oss vanliga dödliga betyder det att många räntor på lån och krediter går upp. Riksbanken flaggade också för att det kommer att krävas ytterligare ett par höjningar av räntan för att kunna hålla inflationen i någorlunda schack. Räntebeslutet har självklart kritiserats. En återkommande invändning mot räntehöjningen är att det är händelser i den globala ekonomin - främst prishöjningar på mat och drivmedel - som driver upp den svenska inflationen. Rensar man inflationen från alla sådana yttre händelser så är det alls ingen fara på taket och någon räntehöjning behövs därför inte, hävdas det från detta håll. Kritik av det slaget är emellertid tämligen verklighetsfrämmande. Höjda priser är höjda priser oavsett var och hur de höjda priserna har uppstått. Svensken måste betala de högre priserna oavsett om de är resultat av beslut i riksdagen, härrör från globala prisrallyn eller om de har sitt ursprung i inhemska kostnadsökningar.
Räntehöjningens syfte är att få oss att anpassa vår konsumtion till de höjda priserna
. När det blir dyrare att göra av med pengar som man inte har så tar de flesta av oss lärdom. Vi dämpar konsumtionen något. Och förhoppningsvis sjunker inflationen. När konsumtionen dämpas står självklart andra och viktiga värden på spel. Jobb kan försvinna, orderböcker kan bli tunnare, krogborden kan bli glesare, viljan att låna till bostäder och bilar kan bli svagare. Riksbanken ska dock inte ta sådana hänsyn.
Tidigare var det regeringen som styrde över penningpolitiken. Vi vet hur det gick. 1992 kraschade en lång regim av skyhög inflation och devalveringar i massarbetslöshet och stora nedskärningar i den offentliga sektorn. Dagens regim är långt bättre. Smågnidna perioder av dämpad konsumtion då och då är att föredra framför totala systemkrascher.
Läs mer om