Häromdagen var jag och Folkbladets Finspångschef Carolina Nilsson i Rejmyre. I den gassande morgonsolen stod vi och tittade på när ett tiotal elever från årskurs fyra målade sina egna kartor av Rejmyre på vägen framför skolan Vi var inbjudna av Åsa Lipka-Falck och Macarena Dusant som driver projektorganisationen Raketa.
Raketa består av konstnärer, arkitekter och andra engagerade människor inom kultursektorn. I partnerskap med skolor, kommuner och andra aktörer i världen driver de en mängd lokala projekt för barn och ungdomar. Syftet är dels att ge insikter om att alla kan göra skillnad, alla är viktiga och att alla betyder något. Dels att förmedla kunskaper om olika färdigheter som krävs för att vara med och påverka samhällsutvecklingen i stort och smått.
Elevernas egna tolkningar av Reymyres karta är en del av processen. Det är ett intressant upplägg. Det blir en mängd olika tolkningar av Rejmyre som växer fram på asfaltvägen. Gestaltningen av elevernas inre bilder av sin hembygd säger saker och ting som bildar underlag för kommande samtal och berättelser om den plats på jorden som Rejmyre är. Arbetet störs något när en röd liten bil från Finspångs kommun backar ut på vägen och välter en av färgburkarna. Men vare sig elever eller projektledare låter sig påverkas nämnvärt. Oväntade saker händer alltid. Även i Rejmyre.
Raketa har återkommit till Rejmyre vid flera tillfällen. Målet är att skapa någon form av alternativ kulturskola. Ett mål som är värd allt stöd.
Rejmyre är inte världens centrum. Det har betydelse för traktens barn och ungdomar att de lämnar skolan med goda kunskaper. Vid sidan av rena ämneskunskaper har det stor vikt att elevernas tränas i kreativitet, eget berättande och självförtroende.