Reinfeldt gick i nöjdhetsfällan
Några minuter efter nio i går förmiddag steg oppositionsledaren Mona Sahlin upp i riksdagens talarstol för att inleda debatten mellan partiledarna. Hur var det nu igen, sa Sahlin: "Var det fler människor i arbete vi skulle ha; eller var det fler med socialbidrag och fler i utanförskap?"
Foto: Fotograf saknas!
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Knappt ett år före valet står det något av ett spänningslyster runt riksdagens partiledardebatter. Snart är det allvar; väljarna ska säga sitt och en ny eller nygammal regering ska tillsättas. Övriga deltagare i debatten får ursäkta. Den första timmen - anföranden från oppositionsledaren och statsministern samt den efterföljande replikväxlingen - är partiledardebattens kärna. Det är då som de båda blockens bästa argument och främsta budskap hamras fast. Eller inte hamras fast. Statsminister Fredrik Reinfeldt hade ingen riktig stuns i sin replik på Sahlin. Hans huvudgrepp var att anklaga Mona Sahlin och hennes koalition för att mörka vad oppositionens politik egentligen kostar. Utöver denna obligatoriska kritik, ramlade han in i "nöjdhetsfällan". Vår politik ligger fast, sa Reinfeldt och räknade upp allt som hade gjorts. Och visst har det gjorts mycket. Men arbetslösheten har ökat med 100 000 personer på ett år. 50 000 människor riskerar att vara utförsäkrade från sjukförsäkringen. Det beramade "utanförskapet" växer rejält, en stor del av dem som lever på socialbidrag är arbetslösa ungdomar mellan 18-24 år. Att mot denna dystra bakgrund framstå som "nöjd" är sämsta tänkbara läge för en statsminister. n n Fredrik Reinfeldt hade naturligtvis inte för avsikt att framträda med en aura av Perssonsk nöjdhet över sig. Det var Mona Sahlin som fick honom dit hon ville. Sahlin var starkare än på mycket länge i debatten. Hon använde den tyngd som hennes erfarenhet ger henne. Hon sa "jag" om sig själv på ett sätt som jag gillar. Socialminister Göran Hägglund (KD) trivs inte i partiledardebatter. Lika trevlig, kul och framåt som han kan vara på andra scener, lika fumlande och träig blir han i riksdagens plenisal. I sin replik på Mona Sahlin ville han att hon skulle garantera att Vänsterpartiets politik inte får något inflytande på en eventuell rödgrön regering. Det där är bara larv. Tiden är förbi för sådana attacker. Ingen bryr sig. Nu är oppositionens koalition bildad. Samordningsprocesserna är i gång. V har få väljare; ännu färre tror på allvar på de våldsamma överbud som brukade prägla vänsterns politik. De som röstar på S bryr sig heller inte särskilt mycket. De räknar med att V får stryka på foten i dessa frågor. Vilket de också kommer att få göra om regeringsskifte blir aktuellt. Folkpartiets Jan Björklund fick in en poäng i replikskiftet med Mona Sahlin. Skillnaden mellan borgerlig och socialdemokratisk skattepolitik är 12 månader, sa Björklund. ett år efter beslutade skattesänkningar - steg 1-3 i jobbskatteavdraget - har S accepterat dessa sänkningar. Så är det. Socialdemokraternas nyutnämnda valgeneral Bo Krogvig bör fundera på hur skattefrågan ska hanteras framöver. Jag tror att S öppet bör ställa sig positivt till att folk får mer egna pengar i plånböckerna. Det blir mer trovärdigt på det viset. Skillnaderna är ändå stora mellan blocken. I oppositionens värld är också pensionärer, arbetslösa och sjuka människor folk.