Statsminister Fredrik Reinfeldt intervjuades av TT i helgen. Reinfeldt beskriver sig själv som en ”stridshingst” som inte räds motlutet i opinionen. Moderaternas egen opinionskurva har i en lång serie av mätningar dalat närmare 25 än de tidigare 30 procenten. Men stridshingsten Reinfeldt darrar inte på manschetten: ”Jag kan få människor som röstade på Vänsterpartiet i förra valet att rösta på M om de upplever att vi säger rätt saker som för Sverige framåt”, säger statsministern till TT.
Optimism och självförtroende är onekligen viktiga tillgångar och karaktärsegenskaper i en hård och tuff valrörelse. Och i dessa tider av ökad väljarrörlighet är det förstås inte otänkbart att enstaka väljare går från V och till M under en mandatperiod. Men att M skulle kunna hoppas på något mer än ett enhandsräknebart inflöde av före detta V-väljare är givetvis mer än osannolikt.
Vänsterpartiet genomförde sina ”Vänsterdagar” i Malmö i helgen. Vänsterpartiets strategi är nu som alltid att växa genom att attrahera missnöjda socialdemokrater. En strategi som i vart fall hittills inte varit särskilt framgångsrik. I gårdagens Sifo-mätning står V tämligen stilla på lite drygt 6 procent sedan mätningen i augusti. Medan Socialdemokraterna ökar med mer än 2 procent.
Enligt vänsterpartiets ”interna valplan” som Expressen citerade ur i går betraktas partiets krav på vinstförbud för välfärdsföretag som en ”vinstmagnet” i valrörelsen. Sektorn som V antyder att man vill förbjuda är mycket stor. Ungefär 600 miljarder kronor per år omsätts på de marknader där privata företag utför tjänster för skattefinansierade huvudmän i staten, kommunerna och i landstingen/regionerna.
Sverige är en av världens mest öppna marknadsekonomier och mest allomfattande välfärdsstater. Den som vill försöka leda i bevis att vinster är skadliga för välfärden och därmed lämpliga och legitima förbudsprojekt har således med rätta en väldig uppförsbacke.
Visst finns och har det alltid funnits exempel på företag som prisat och krisat ut sig på skattebetalarnas bekostnad. Under senare tid bär bland andra det privata företaget JB Education och det statliga bolaget Vattenfall syn för sägen. Vinstförbud är dock inget särskilt genomtänkt svar på de båda företagens problem. Hade JB skötts bättre hade företaget haft vinstmarginaler som förmått dem att undvika konkurs. Hade Vattenfall skötts bättre hade tidigare uppkomna vinster använts på ett klokare sätt än att betala skyhöga priser för tysk kärnkraft och nederländsk gaskraft.
Men Vänsterpartiet tuffar på i sin fåra. Hittills utan att locka över S-väljare i några mätbara mängder. Relationen till S är dock intressant i en annan frågeställning. Kan Vänsterpartiet uppträda som ett tänkbart regeringsparti i valrörelsen 2014? Vill S det? Med all sannolikhet inte. Vill de valavgörande och ännu osäkra mittenväljarna det? Inget talar för att det är så. Vill V det? Tolkar jag V-ledaren Jonas Sjöstedt rätt så är svaret mer nej än ja.
Fredrik Reinfeldt torde dock svara ett rungande ja på den frågan.