Recensioner av samhället
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Märkligt nog inträffar aldrig det omvända; att någon blir förbannad på en alltför positiv recension. En kritiker som har som mål att själv undvika kritik kan därför göra det lätt för sig genom att helt enkelt hylla allt som granskas. Att den som blir utsatt för en negativ recension personligen söker upp kritikern och kräver upprättelse är ovanligt, även om det förekommer. Jag har varit med om det vid några tillfällen. Plötsligt har man en ung artist i luren som är förkrossad över några formuleringar. Det stämmer till eftertanke. Det är faktiskt rimligt att en debutant eller amatör, i vilken genre det än handlar om, bedöms på ett mer generöst sätt än proffset som tjänar stora pengar. Även proffsen blir arga och ledsna över dålig kritik. En klassiker är Ulf Lundells brev till Dagens Nyheters kritiker Karolina Ramqvist: " Lilla gumman! Hur är det fatt? Har du alldeles kissat på dig den här gången?" Jan Guillous kommentar var att författarkollegan agerat korkat. " Elaka recensioner svarar man inte på om man är det minsta taktisk", menade Guillou. Det är säkert en klok inställning. Kritikern som får ett ilsket brev från en superstar blir nog inte så ängslig. Tvärtom, det kan bli en fjäder i hatten. Ett annat exempel, också från DN: Keith Richards i Rolling Stones skrev ju till tidningen och klagade på den nedgörande recensionen av konserten i Göteborg förra året. Keith hade rätt, jag var där, det var en bra show! Men brevet innebar ju bara att Dagens Nyheter kunde göra en stor sak av att stjärnan reagerat. Somliga är mer känsliga än andra. De som måste tåla mest är säkert idrottarna, fotbollsspelarna till exempel. David Iwung kan vara rätt vass i en krönika efter en match. Men ingen spelare skulle komma på tanken att ringa och skälla. De tänker som Guillou. Dessutom inser de förhoppningsvis att det bara är deras spel som bedöms. Inte hur de är som människor. För författaren kanske boken i skyltfönstret är "som ett urtaget hjärta som dinglar på en krok", som August Strindberg skrev. Då tar kritiken hårdare. Politikerna måste givetvis vara hårdhudade. De får ju regelbundet tuffa recensioner. Man kan tycka att bara det är deras politik som ska bedömas. Men sanningen är att de också granskas in på huden som människor, vilket är oundvikligt. Bläddra igenom tidningen och inse att allt handlar om att ge läsaren redskap att fatta rätt beslut. Recensioner av samhället, om man så vill. Konsumentupplysning. Egentligen är all journalistik konsumentupplysning. n n Det var bara det
jag ville säga.